Näverhult

Torp, Näverhult, 1857-1940

Historik

Torpet Näverhult låg i södra delen av Skallsjö, inte långt ifrån Svederna.

Näverhult verkar vara ett av de sista torpen som odlats upp i Skallsjö. Någon gång på 1850 talet verkar Anders Månsson har röjt och svedjat marken och byggt torpet. Anders Månsson var född i Bollebygd, född 1818-11-05, och så även hans hustru Anna (Catrine?) Nilsdotter, född 1821-06-01.

På mitten av 1800 talet finns familjen i Eskegärde (nu stavat Äskegärde) i Bollebygd och detta ligger i norra ändan, mellan Nedsjöarna, inte så långt från Skallsjö.

Under mitten av 1800 talet föds fyra barn, Karl Magnus, född 1855-10-16, Anton, Anna Matilda (Tilda), född 1858-03-16 och Carolina (Karolina) Andersdotter (Månsa-Lina) född 1863-09-01. Alla föds i Bollebygd.

På något vis har familjen samtidigt kommit på obestånd för de är skrivna som lösdrivare. Månsa-Lina själv föds i sockenstugan i Bollebygd. Denna sockenstuga hette Berghult och var också socknens fattigstuga för socknens hjon.

Samtidigt verkar Anders Månsson ha börjat röja mark på Nääs ägor, sedermera torpet Näverhult. I en kommentar har prästen i Bollebygd skrivit att de skrivit sig på Nääs redan 1857 men inte flyttade ut förrän 1872. Kan det tagit mer tid att odla upp och bygga torpet än planerat? Under dessa tider var det också svåra svältår som kanske bidragit till problemen.

Sedan dör mor Anna, Karl Magnus och far Anders. Tilda flyttar till Östra Viebo. Kvar blir bara Månsa-Lina. Ibland går hon ner till Svederna för att köpa mjölk och ägg. Ibland hjälpte hon till i köket på Västra Viebo där hon sydde klänningar av gamla paraplyer.

År 1938 låter sig Månsa-Lina, då 74 år gammal, bli intervjuad av en journalist från GP. Artikeln finns att läsa nedan.

I februari 1941 orkar hon inte längre, varken själv, eller sköta djuren som tas ifrån henne och hon flyttar till sin syster Tilda i Östra Viebo där hon bor med Frans. Efter ett par år flyttar de alla till dåvarande ålderdomshemmet på Orrås.

Månsa-Lina från Näverhult

Göteborgs-Posten - 31 augusti 1938

Kvinna sköter småbruk med spade

Det år inte lätt för främlingen eller turisten att hitta stugan, där hon bor, Karolina Andersson, i bygden allmänt kallad Månsa-Lina efter sin fader Anders Månsson. Långt ifrån stora stråkvägen, djupt inne i det tjocka skogsbältet i gränsen mellan Skallsjö och Bollebygds socknar, ligger den oansenliga stugan, ungefär en mil från Hindås och lika långt från Floda. En smal gångstig leder fram till stugan, belägen ett par kilometer från närmaste människoboning.

Det var far min som byggde stugan och uppodlade den lilla jordlappen, berättar Lina för Göteborgs-Postens korrespondent, då han en dag besökte hemmet. Det var på 1840-talet som far svedjade, röjde och byggde här, och här är jag född och har aldrig bott annorstädes. Den siste augusti denna månad fyller jag sjuttiofem år och ett fyrtiotal år har jag bott här i min hydda. Ensam har jag brukat det lilla torpet, grävt, hackat, sått och skördat. Mina föräldrar lärde mig arbeta, och jag har fortsatt visserligen icke genom att odla och svedja, men väl att så gött jag kunnat bruka åkerlappen. En á två kor samt några får har jag hållit. Häst eller dragare, harv eller plog har aldrig förekommit här - allt har utförts för hand. På höstarna gräver jag upp åkrarna och på vårarna hackar och krattar jag ned havren, potatisen likaså. Det jag skördar måste bäras in i ladan och tröskningen sker med slaga.

Ja, så har det gått under alla dessa år, och jag har haft min bärgning. Visst har det varit knotigt för mig ensamheten, och det har inte varit lönt att ha några anspråk på livet; ändå hade mina föräldrar det arbetsammare. Far min arbetade i många år det hårdaste skogsarbete för 12 skilling om dagen, och min mors piglön utgjorde 24 riksdaler, ett par skor, en bomullsklänning och ett par lintyg per år. Så nog är det andra tider nu, säger hon.

Den lilla grå stugan, sammanbyggd med lada och ladugård, är en sista rest från den gamla backstugobebyggelsen. Det är just ingen idyll, som här erbjuder sig, det ät tvärtom en beklämmande primitivitet över det hela - men inför denna ensamhetens och arbetets hjältinna, som här, lever och modigt kämpar sin hårda kamp för tillvaron, förnimmes en stark känsla av beundran och respekt. Hon har nog inte många gelikar i nutiden.

Artikel sparad av Kjell-Åke Samuelsson 

Hitta dit

Torpet ruiner ligger på Viebovägen nära Svederna. Stanna ett par hundra meter norr om Svederna. Ruinen ligger 500 meter väster ut.  Näverhult står utsatt på Lantmäteriets karta.

GPS koordinater finns här på hemsidan.

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson

Källor: Kyrkböcker (RAÄ), Skallsjöboken, Britt Andreasson, Kjell-Åke Samuelsson, Facebook. 

Bilder: Britt Andreasson, Siw Larsson, Stefan Helgesson, Kjell Johansson och Mats Ericson