Bottna-Janne

Bottna-Janne på gamla dar med dottern Anna Wilhelmina
Bottna-Janne på gamla dar med dottern Anna Wilhelmina

Bottna-Janne (Janne Andersson)

På torpet Loppetorpet fanns en piga på som heter Elsa Jonasdotter. År 1852 får hon en son som döps till Janne. Som åttaårig va11pojke skrämde Janne bort vargar från fåren. Han lever på Loppetorpet tills han flyttar och blir torpare på torpet Botten år 1876 och många år framåt i tiden . I och med detta fick han namnet Bottna-Janne. Tillsammans med sin hustru fostrade han 12 barn i stugan och är förfader till många av dagens Flodabor. Han var klok, uthållig och stark - egenskaper som kom väl till pass under de minst 5.000 dagsverken han utförde på Floda herrgård. Biförtjänster skaffade han sig genom kvasttillverkning, och hans krafter räckte till för att han skulle kunna arrendera jorden på ytterligare en torplägenhet, Bockaberg. Klokhet och kritisk inställning ti1l omvärlden utmärkte denne hedersman långt in i ålderdomen - han blev över 90 år. Slagfärdig och knipslug redde han ut svåra situationer. Han lever kvar på Botten tills hans fru Tilda dör 1931. Janne flyttar då till Orrås ålderdomshem och dör nästan 100 år gammal år 1947.

Mest känd av historierna är kring Janne är "De vita potäterna".

Det hände en gång vid potatisupptagningen på Floda herrgård att dagsverkarna av patron von Proschwitz ålades att hålla på så 1änge att det började mörkna. Patron var närvarande och drev på arbetarna som blev alltmer trötta och längtade hem.

Då tog Bottna-Janne till orda:
- Nästa år borde patron sätta vita potäter i stället för den här sorten, som vi nu håller på att ta upp.
Patron :
- Varför det då ?
Janne:
- Jo, det vore bättre för patrons del. Dom vita potäterna ser man att ta upp, även när det är mörkt. Dom andra , ser man inte så bra, och därför blir en stor del av dom, kvar i jorden.
Patron:
- Sluta ögonblickligen arbetet för idag och gå hem !


Källor

Sven Jansson

Livet på Floda säteri kring sekelskiftet - Skrift

Kyrkböcker