Gaddås-rånet år 1958

Tidigt på morgonen den 16:e maj 1958 rånades den 85-åriga Ida Andersson, kallad Gadd-Ida, i sitt hem det före detta torpet Gaddås. Hon band till händer och fötter och allt i huset genomsöktes och skars sönder i jakten på pengar. Gadd-Ida klarade inte detta utan dog bara tio dagar senare på Furuåsens ålderdomshem i Tollered.

Ur Göteborgs-Posten den 17 maj 1958.
85-årig kvinna bands, rånades.
Efterspanade tog taxi, köpte blommor.

Ett rån, under vilket gärningsmännen band fast sitt offer, utspelades i gryningen på fredagsmorgonen i Gaddås, Tollered. Den rånade är 85-åriga fröken Ida Andersson, som bodde ensam i en avsides liggande stuga. Hon var i bygden känd för att ha gott om pengar i sin bostad, Rånarna är alltjämt på fri fot, men det torde bara vara, en fråga om timmar innan de grips av polisen. De efterspanade är en yngling mellan 14 och 16 år och en 25-åring. De söks förnärvarande i Göteborg, där man tror att de hör hemma.

Hur stort byte gärningsmännen kom över vid rånet har inte kunnat klarläggas. Fröken Andersson har nämligen inte kunnat lämna polisen några exakta uppgifter på den punkten. Att det torde röra, sig om ett ganska betydande belopp är emellertid klart. Den ensamma kvinnan var känd för att leva ett mycket spartanskt liv. Hon hade både kontanter och en bankbok på ett avsevärt belopp förvarade i bostaden. Pengarna förvarades dels i några, plånböcker, dels i diverse plåtburkar och andra kärl.

Den exakta, tidpunkten för rånet har heller inte varit möjlig att fastställa. Den rånade kvinnan har inte förmått lämna klara besked därom. Sannolikt var det i gryningen som kvinnan väktes av två män, som tagit sig in i köket, sedan de först brutit loss ett fönster till förstugan. Det är Johansson svarade en av männen på kvinnans fråga om vem det var som kom. De bägge karlarna tog hand om kvinnan, som låg i sin säng i köket. Hon bands till händer och fötter med sina egna kläder, har hon sagt till polisen att hon fick också ansiktet förbundet och kunde inte ropa på, hjälp. Sådana rop skulle förresten ha varit förgäves då närmaste granne lantbrukaren Sven Benjaminsson (1) bor ungefär en kilometer bort.

Rånarna tog god tid på sig vid genomsökningen av stugan. Alla skåp och andra utrymmen undersöktes och t.o.m. sängkläderna letade de igenom. Fröken Andersson tror att klockan var omkring halv fem på morgonen, innan hon blev lämnad ensam. Innan de bägge männen avlägsnade sig löste de upp banden kring hennes händer så att hon så småningom efter mycken möda kunde göra sig fri.

Den chockade gamla kvinnan förmådde--- om än med stor svårighet--- släpa sig fram på den stig som leder till grannen Benjaminsson gård. Hela vägen fram till gården orkade hon emellertid inte. Hon stannade på en kulle några hundra meter därifrån och ropade till hr Benjaminsson som höll på med potatissättning. Han förstod att något var på tok. Kvinnan berättade för honom vad som hänt. Klockan var då halv nio. Lantbrukare Benjaminsson saknar telefon och först klockan strax före tio på förmiddagen fick polisen i Lerum larm, sedan hr Benjaminsson fått fatt på en telefon hos en granne några kilometer längre bort. All tillgänglig polispersonal larmades och posterades ut på skilda håll. Rånarna hade dock vid det laget fått ett försprång på fem timmar.

Två män-- man förmodar att det rör sig om rånarna--- hade under tiden varit synliga i trakten, Polisen har fått rapporter från Källeberg, Bråten, Skallsjö kyrka, Floda portar och Höga, där man observerat två män, som inte hör hemma i bygden. Vid. Skallsjö ängar frågade de båda männen vilka tagit sig fram på småvägar och ut till Ölslandavägen kl. 13,30 efter vägen till Stenkullens station. De kom också fram till stationen och löste två enkla biljetter till Göteborg. Klockan var då 14,50. De båda männen väntade en stund på stationen, men då inget tåg skulle gå till Göteborg förrän kl. 15,50 sökte de i stället upp taxistationen och beställde körning.

Under färden talade den ene av männen om att man i firman hade en likadan bil-- en VW-buss och en del av färden fördrev passagerarna med att räkna växelmynt. I Sävedalen lämnade de taxin för att som de sa ta bussen till stan. Männen gick i Sävedalen in i Monas blomsteraffär, där de köpte ett par, tre tulpaner och lika många pingstliljor. Blommorna slogs in i papper märkt Monas Handelsträdgård, Sävedalen. I stället för att ta bussen på den hållplats som ligger utanför affären fortsatte de båda männen till fots mot Göteborg.

Därefter har polisen inga exakta spår att följa.

Vid sin brottsplatsundersökning tog polisen tillvara ett par trasiga svarta skinnhandskar vilkas lukt tyder på att ägaren haft dem i skogen Man säkrade också en del fingeravtryck, vilka man tror härröra från rånarna. På golvet bland bråten fann polisen också, kvinnans bankbok, vilken rånarna förmodligen inte vågade göra ett försök att använda sig av.

Stugan ligger mycket ensligt i skogen vid Gaddås, Huset saknar elektrisk belysning och förfallet på gården är stort. Kvinnan har emellertid, trots att hon haft svårt för att klara sig själv, envist vägrat att flytta över till kommunens ålderdomshem. På fredagen blev hon dock överförd dit. Hon har starkt nedsatt syn och hörsel. Hennes enda djur på gården var en höna och en katt. Tidigare då kvinnans bror skötte gården tillsammans med henne hade man en rätt betydande kreatursbesättning. Under de senaste fem åren har emellertid allt fått förfalla. Ladugården har planka för planka gått till bränsle.

Genom att sammanställa upplysningarna från olika håll har polisen kommit fram till följande signalement på de båda för rånet misstänkta: Den ene anses vara 14-16 år gammal, 160-165 cm. lång och spensligt byggd. Han har mörkt hår, möjligen mittbena, och är blek. Han bar svart jacka av skinn eller skinnliknande material, mörka byxor med ljusa ränder och vanliga skor av okänd färg. Vidare hade han en blårutig skjorta (rutorna centimeterstora) vilken var uppknäppt i halsen. Han var smutsig och ovårdad. Kamraten tros vara omkring 25 år. Även han smärt men dock kraftigare än kumpanen. Han har mörkt hår. Han hade keps på huvudet och vidare var han klädd i en grå overall och skor av okänd färg. Han hade ett par näthandskar med sig. Männen hade också med sig en blå eller möjligen brun bag.

Ur Elfsborgs Läns Tidning, Lördagen den 17 maj 1958

86 årig kvinna i Skallsjö rånades av två yngre män.

Två män rånade tidigt på fredagsmorgonen en 80 år gammal kvinna i hennes stuga i Skallsjö. Vid 3-tiden på natten beredde sig männen tillträde genom ett fönster i Ida Anderssons stuga, i Gaddås i Tollered. Då kvinnan frågade vem de var sade den ene att "det är Johansson".

Det är bara Johansson sade de båda män som tidigt på fredagsmorgonen överföll den 85-åriga Ida Andersson i Gaddås i Skallsjö och stal hennes pengar. De båda männen kröp in genom ett fönster någon gång mellan 3 och 5 på morgonen, och sedan den gamla kvinnan bundits till händer och fötter, vände rånarna upp och ner på hela huset. Besökare, som kom till Gaddås efter rånet, fick en chock när de skådade förödelsen. Hur mycket pengar som stulits har inte framgått men vittjade plånböcker och portmonnäer på golvet vittnar om vad tjuvarna varit ute efter. En halv liter konjak tog de också med sig på vägen. Av de två män som efterspanas, bryter den ene på något utländskt språk.

Jag hade just kommit hem till frukost berättar Viktor Magnusson på Fågelbokärr (2), då en av grannfruarna bad mig ringa, till polisen. Det hade skett ett överfall på den gamla Ida Andersson i Gaddås, sade hon.

Fru Benjaminsson och hennes man Sven Benjaminsson hade fått höra rop om hjälp och konstaterade snart nog att det var grannen Ida Andersson som stod uppe på en höjd och ropade. De båda makarna rusade genast tillstädes och fick höra om händelsen.

Någon gång på morgonen mellan 3 och 5 trodde man hade två män klivit in i stugan i Gaddås och överraskat Ida Andersson. Hon hade frågat vilka de var och vad det var frågan om--- Ah, det är bara Johansson svarade den ene av dem. Därpå slogs kvinnan omkull och trycktes mot golvet. Hon bands till händer och fötter och man satte även munkavle på henne.

Det var en rysansvärd anblick, sade fru Benjaminsson. Hela huset var fullkomligt genomsökt. I drygt en timma hade de båda männen letat och plockat åt sig pengar som den gamla förvarat på olika ställen. En halv liter konjak som även förvarades i stugan tog man också med sig. Det blev faktiskt som en chock för hr och fru Benjaminsson när de fick se förödelsens styggelse. Innan rånarna gav sig i väg lossade de något på fängslena, så att den gamla kunde komma loss.

Så småningom tog hon sig också ut ur stugan och skyndade upp på en närbelägen höjd och skrek på hjälp. Hr Benjaminsson hörde ropet och kom snart underfund med att det var Ida Andersson, som ropade. De skyndade då tillstädes och fick se förödelsen. Att polisen skulle larmas stod givetvis klart för dem och fru Benjaminsson begav sig omedelbart till närmaste telefon som fanns hos Viktor Magnusson i Fågelbokärr. Innan larmet nådde polisen hade emellertid på grund av vidrigheterna en lång tid förflutit så att efterspanandet startade sent.

Polisen satte full fart genast, såväl Lerumspolisen som Bollebygds och Alingsåspolisen har stort pådrag. På eftermiddagen tänker man sätta in spårhundar,

De två män som misstänks för dådet har även iakttagits i närheten av KIippan. De beskrivs på följande sätt. Den ene är lång, mörk och spenslig. Han är iklädd en gråaktig kavaj eller möjligen jacka och en medfaren s.k. keps. Han bär handskar, som en gång har varit bruna, men av ålder, blivit svarta, Vanliga skodon hör till bilden och dessutom färdas han på en vanlig cykel.

Den andre beskrives vara i 14-16 årsåldern helt mörkklädd. Hans handbeklädnad utgöres av stickade vantar. Han åker dessutom på en blålackerad moped.

Ortsbefolkningen påstår sig ha sett två män som motsvarar beskrivningen även under onsdagen. Det är därför inte otroligt, att de uppehållit i trakten några dagar.

Från Gaddås har de två männen begett sig i riktning mot stället Sågarbron tvärs igenom moraset, vilket tyder på att det är förövarna som tagit den vägen. Terrängen är nämligen så oländig att man inte utan att ha bråttom eller vill färdas utan att bli iakttagen, väljer en sådan väg.

Givetvis har äventyret inte gått den gamla kvinnan spårlöst förbi. Några kroppsliga skador åsamkades hon inte men de båda männen var hårdhänta när de tryckte henne mot golvet. Dessutom fick hon en chock av händelsen. När männen kom in låg hon vaken och rusade ögonblickligen upp ur bädden. Hon tyckte att den ene av männen hade ett gevär eller annat vapen i handen. Sedan hon tystats och bundits fick hon stillatigande åse hur hennes ägodelar spreds omkring, hur allting vändes upp och ner och hur hennes pengar togs. Hur mycket hon förlorat är ännu inte klart men det är nog en betydande summa.

Ortsbefolkningen är givetvis upprörd och ryktena surrar. Man hoppas givetvis att förövarna av det uppseendeväckande rånet grips med det snaraste.

Gaddås är ett gammalt torpställe, som ligger enskilt inne i Nääs stiftelsens skogar. Närmaste granne bor åtskilliga hundra meter därifrån.

Göteborg den 25 maj 1958 (TT)

Rånade gamla damen avled på fredagen.

Fröken Ida Andersson, Gaddås, Tollered som rånades i sin ensligt belägna stuga den 16 maj, avled på fredagen på Furåsens ålderdomshem i Tollered.

Samma dag som hon utsattes för rånet, fördes hon till ålderdomshemmet och läkarundersöktes. Hon företedde inga yttre skador, och inte heller tycktes hon ha blivit djupare psykiskt berörd av övergreppet, Det är ännu inte klarlagt, vad dödsorsaken var och för att få klarhet, på den punkten, kommer hon att obduceras.

Fröken Ida Andersson var 85 år gammal och sörjes närmast av släktingar.

Dödsannons

Ida Andersson

född den 28/1 1873

död den 25/5 1958

Gaddås Tollered den 26 maj 1958

Syskonbarnen

De som önska följa den avlidna till hennes sista vilorum samlas vid Skallsjö kyrka lördagen den 31 maj kl. 5 em. då jordfästning äger rum.

Ur bouppteckningen för Ida Andersson

• Öviga tillgångar:
• Kontant vid dödsfallet: 788:-
• Innestående på motbok med Göteborgs sparbank nr A 29777. Kapital plus ränta dödsdagen: 6.237:98
• Vid dödsfallet befintligt lösöre: 50:-
• Här skall antecknas att frk. Andersson den 16 maj 1958 genom rånöverfall berövades obekanta värden och därvid större delen av lösöret fördärvades genom rånarnas åverkan.
• 
  
• Tillkommer vid uppröjningen i fastigheten funna pengamedel enligt nedan Kronor 217:25
• Av polisen funna medel Kronor 43:94
• Tillsammans 216:19

Rånet av Ida, i Gaddåsen, Gaddåsrånet

Utdrag ur Elfsborgs Läns Tidning. Lördagen den 30 jan 1960.

Mopedfynd i skogen aktualiserar spaningar efter rånare i Skallsjö.

86-årig ensam kvinna i Gaddås överfölls och bands i sängen,

Den 14 januari i år fann två skogsarbetare en moped gömd i skogen mellan Klippan och Källeberg. Mopeden var låst med kätting och hänglås och dold med granris. Det måste ha gått lång tid sedan mopeden gömdes, ty granriset var torrt och rött. Polisen varskoddes om fyndet och sätter mopeden i samband med Gaddåsrånet 1958. En av de två misstänkta till rånet iakttogs på kvällen före rånet åkande på en moped. Efterforskningar har givit vid handen att mopeden tillgripits i Göteborg den 14 maj 1958 alltså två dagar före rånet. Ännu är som bekant rånet icke uppklarat.

De båda yngre män som misstänktes för det fick fem minuters försprång fredagen den 16 maj 1958, när de avvek mot, Göteborg. Det försprånget räckte till för att göra dem osynliga. De uppslukades av storstaden. Många och intensiva spaningar i Göteborg har inte givit resultat. En massa uppslag har polisen fått. Inget har ansetts så obetydligt att det inte prövats. Men hittills har mödorna varit resultatlösa. Offret dog efter några dagar.

Ogärningen som snart fick namnet Gaddåsrånet efter torpet Gaddås där den 86-åriga Ida Andersson bodde, skedde i gryningen den 16 maj. Torpet ligger långt från allfarvägar och det fodras åtminstone någon lokalkännedom för att hitta dit. 86-åringen berättade att hon vaknade av att två män bröt sig in i stugan. Hur mycket klockan var hade hon inte reda på, men det var i gryningen. Det kan alltså ha varit någon gång vid 4-4,30 tiden på morgonen. Solen går vid den tiden upp omkr. 3,50 på Göteborgs lat.

De hade tagit fast henne och bundit hennes händer och fötter med klädespersedlar och dessutom lagt munkavle på henne. En av männen var dock tydligen angelägen om att de inte skulle gå för hårt fram med den gamla. Han var framme och tittade till henne då och då. När de båda männen fått gumman stilla, började de en systematisk letning i stugan. Vad de letade efter torde inte ha varit att ta miste på. Pengar. Hur länge de höll på hade gumman inget begrepp om. Det torde dock ha varit en ganska lång tidsrymd.

Så mycket som de rev fram och plockade sönder, går inte att åstadkomma på kort tid. Säkert tog det ett par timmar och hur stort bytet blev är inte känt. Att det rörde sig om flera 1000-tals kronor är emellertid troligt. Det fanns inte mycket kvar av de pengar som den gamla under ett helt långt liv sparat och gömt undan på olika ställen. Orsaken till att ingen klarhet på den punkten nåtts än är att 86-åriga Ida Andersson dog på fredagen följande vecka. Hon orkade inte överleva chocken och flyttningen från stugan där hon bott hela sitt liv. En hel del upplysningar om ogärningen tog hon med gig i graven.

De båda ogärningsmännen var dock inte angelägna om att gumman skulle dö. De löste delvis upp hennes bojor innan de gav sig i väg. Efter några timmar kunde hon göra sig fri och komma i kontakt med grannarna. Larm slogs till polisen och efter en stund var det fullt pådrag. Förhör och spaningar anställdes, Snart nog kunde man konstatera följande: Två personer hade strax efter klockan 24 natten till den 16 setts på vägen mot Gaddås. Polisens spaningsarbete intensifierades, men den blev lurad av att de båda ynglingarna tydligen inte hittade ur skogen. Inte förrän framemot eftermiddagen kom det ett, tips. De hade begett sig ifrån Stenkullen med taxi mot Göteborg. Fem minuter innan en spärr kunde ordnas i Partille passerade taxin där. Målet för resan hade uppgivits till Redbergsplatsen, men dit kom ingen bil. De väntande poliserna fick ingenting i nätet. Männen hade stigit av utanför staden.

Ynglingarnas vandring mot järnvägen och säkerheten har emellertid kunnat kartläggas. Efter det att de iakttagits kl. 7,30 på morgonen försvann de in i skogen Vid 8-tiden och vid. 9-tiden hade de också observerats. Vid 11-tiden hade de nått fram till Skallsjö kyrka, där de handlade i en kiosk. Vid 13-tiden hade de i Skallsjö ängar frågat efter vägen till Stenkullens stationen Omkring kl. 14 köpte de två enkla biljetter till Göteborg vid Stenkullens station. De hade dock tydligen bråttom och hann inte vänta på tåget utan reste med taxi kl. 14.25 mot Göteborg. I bilen satt de och räknade pengarna. Resan beställdes till Redbergsplatsen men redan i Sävedalen bad de chauffören stanna och där gick de av. l en blomsterhandel inköpte de blommor och begav sig sedan gående mot Göteborg. Sedan har de varit osynliga.

Vid samtal med alla dem som iakttagit de båda ynglingarna har man kunnat konstatera, att de dels pratade utländska, dels göteborgska. Meningsskiljaktigheter finns således på den punkten. Däremot är beskrivningen på dem väl så överensstämmande. Den ene av dem bedömdes vid tidpunkten vara, 14-16 år gammal och betydligt kortare men kraftigare än kamraten. Han var klädd i svart galonjacka, svarta jeans, svart eller blå toppmössa med gul rand, s.k. ingemarsmössaa. Han bar på en gul bag. Den andre skulle vara 20-25 år, 175-180 cm lång, spenslig kroppsbyggnad och med ett avlångt, blekt ansikte, mörka ögon och ett påfallande mörkt eller svart hår. Hela utseendet var närmast sydländskt. Han var klädd i grå overall och bar en brun eller beige keps.

Vid skallgång efter dem hittades en cykel, som gömts i Gaddån några hundra meter från Gaddås. Cykeln var stulen i Göteborg i maj månad. Fyndet gjordes en vecka, efter dådet. En massa tips har lämnats från allmänheten och polismyndigheter på andra orter. Alla dessa tips har bearbetats undan för undan. Det har t.o.m. anlänt anonyma brev där viss person boende på, annan ort utpekats. Denne hördes givetvis men det befanns att han var absolut oskyldige Den anonyme brevskrivaren spårades även och hördes. Han hade endast önskat ge polisen ett tips, men utan att själv röja sig. Något annat skäl förelåg inte i det fallet. Hur många personer som hörts i sammanhanget kan inte kriminalassistent C.E. Engström upplysa om, men det är många. Vi har faktiskt lagt ner ett digert arbete för att bringa klarhet i målet, men hittills tyvärr utan resultat. Vi har givetvis inte gett upp hoppet även om det för varje dag som går, blir svårare att reda upp det. Vårt hopp står faktiskt, till allmänheten att den hjälper oss. Det kan vara obetydligheter, som till slut fäller brottslingarna. Nu så här långt efteråt och den största uppståndelsen lagt sig kan man kanske tänka lugnare. Det kan måhända komma, uppslag som hur obetydliga de än är, kan vara, vägledande.

Vi är ganska så klara på att det är de båda ynglingar, som iakttogs den 16 på förmiddagen, som är förövarna. De finns inte att söka i omgivningarna av Gaddås. Det är åtskilliga som sett de båda ynglingarna och det är flera som talat med dem. Dessa vittnen har hjälpt till på många sätt för att lösa gåtan. De har konfronterats med personer som gripits av olika anledningar, de har fått studera register över tidigare straffade, de har t.o.m. varit inne i Göteborg där kaféer, närings och samlingslokaler besökts för att om möjligt finna spår, men utan resultat. Vid ett tillfälle var ett av vittnena säker om att han sett en rånarna. Vid en TV-affärs fönster hade han stannat för att se en utsändning. Bland publiken såg han en yngling, som verkade lik en av de efterspanade. Plötsligt gav sig ynglingen från platsen springande. Med hjälp av polis efterspanades ynglingen. Det var dock falskt larm. Pojken hade gett sig i väg därför att han plötsligt kommit underfund om, att klockan närmade sig den tidpunkt då han lovat vara hemma. Brottet i Gaddås hade han alibi för. Så har polisen och flera medhjälpare arbetat och arbetar fortfarande.

Mopedfyndet för några, dagar sedan förvånar polisen i någon mån. Det hela verkar onekligen förbryllande. Att mopeden är den som rånarna färdats på torde inte vara någon tvekan om. Den stals två dagar före rånet och en av de efterspanade sågs på morgonen den 16 maj med en moped. En av dem som iakttogs på natten innan åkte moped. Mopeden var stulen i Göteborg, Att ynglingarna inte kunde släpa sin cykel och moped genom terrängen var tydligen klart. Fordonen måste försvinna på ett eller annat sätt. De var föremål som kunde binda dem vid brottsplatsen. Cykeln hamnade i Gaddån. Den hittades först en vecka efter rånet, vid skallgång, men mopeden kom inte fram förrän över halvtannat år senare, De båda skogsarbetare som hittade mopeden, var sysselsatta med trädfällning. Ett träd föll så att de, för att kunna kvista av det, måste fram till en jordhöjd. Bakom denna, gömd under torrt granris stod mopeden, låst med kedja och ett japanskt hänglås. Det är detta sistnämnda som förbryllar polisen. Att mopeden gömdes undan var inte så konstigt i och för sig. Men att den var ordentligt låst tyder på att den som ställt den där skulle hämta den igen. Antingen hann han inte vågat gå tillbaka eller har han inte hittat platsen där den gömdes. Det sistnämnda är väl troligast.

Det förefaller som om de båda ynglingarna inte var alltför lokaliserade i trakten. Velandet i skogen till framemot 11-snåret då de kom fram till kyrkan tyder därpå. En normalt promenerande människa tar sig fram till kyrkan från Gaddås på 45-60 minuter. En annan sak som talar för att de var obevandrade i trakten är att de i Skallsjö ängar frågade efter vägen till Stenkullen. Det finns alltså anledningar till reflektioner. Hur kunde de båda ynglingarna cyklande och mopedåkande mitt i den ganska svarta majnatten hitta vägen till Gaddås? Det finns inte några vägvisare och, vägarna är mycket dåliga och uppfodrar inte till någon direkt nöjeskörning. Mitt i natten kan man dessutom inte njuta av naturen, så den detaljen kan läggas av direkt, hur tjusigt och trolskt det än är i markerna kring Gaddås. Nej de som gav sig i väg mot Gaddåshållet visste vart, de skulle åka. Att det dröjde några timmar innan de kom fram till torpet kan ha berott på att de fodrade någorlunda ljus för att hitta fram.

Och då kommer nästa fråga. Hur kunde de veta att där bodde en gammal gumma som hade kontanter gömda här och var i huset? De bröt sig in i torpet men började inte att ta för sig genast. De visste tydligen att det fanns pengar, men att de var undangömda, gumman måste därför stillas, så att hon inte hindrade letandet. Förstörelse inne i stugan gav också vid handen, att rånarna visste om att pengar fanns gömda. I annat fall borde inte en så fruktansvärd förstörelse åstadkommits. Allt som inte var väggfast plockades fram och tömdes, sängkläder sprättades sönder, överallt, där det kunde tänkas att pengar gömts letades. Det är därför högst sannorlikt att de båda ynglingarna - eller någon av dem - i något sammanhang besökt orten och då fått reda på att det fanns pengar i torpet. Att komma underfund med hur detta skett torde därför närmast stå i tur att ta reda på. Rånarna tycks båda varit relativt unga. De borde därför rimligen ha varit i närheten av Gaddås vid något tillfälle - på något läger, på någon vandring, på besök o.s.v. - under de senaste åren. Det kan därför inte vara alldeles omöjligt att erinra sig dem eller de, som fått upplysningarna.

(1) Sven Benjaminsson på Klippans gård. Kallades för KlippaSven

(2) Viktor och Verna Magnusson bodde i Fågelbokärr

Källor och efterforskning

Källor: Gunnar Johansson, Johnny Lundgren, Göteborgs-posten, Elfsborg läns tidning

Bilder: Johnny Lundgren