Fjällstugan

Del av Fjällstugans historia

Fjällstugan låg där Skallsjö församlingshem nu ligger.

Detta är ett dokument skrivit av Kjell Carlsson som bodde i Fjällstugan mellan 1958(?) – 1964 och det är hämtat från mitt bristfälliga minne  :-) samt mycket information från Christina Thimberg (född Kruse), Saga Hällbrant samt Ingrid Scheefe (född Henningsson) och min syster Ann-Britt Åberg.

Tidiga historien:

Enl. Skallsjöboken, sida 28 står det bl. a.:

"Det dröjde länge innan det blev någon tillväxt av bebyggelsen i Floda. Några villor norr om järnvägsstationen hade byggts redan i slutet av 1880-talet av Göteborgs-köpmän. Dessa villor hade följande namn: Oskarshöjd, Villan, Fjällstugan, Karlsberg 1, Karlsberg 2, samt Ekedalen. Dessutom fanns vid Floda ett tvåvåningshus, vari det fanns handelsbod, samt ett bostadshus för sågmästare och mjölnare. Vid garveriet låg också ett bostadshus. Därutöver fanns ingen bebyggelse närmast kring herrgården och järnvägsstationen".

Fjällstugan köptes runt 1900 av av en Dr. Kruse som deras sommarresidens men det var inte de som byggde huset. Huset hade flera ägare innan de flyttade in. Idag (2023-02-25) finns det några släktingar i rakt nedstigande led som fortfarande bor i trakten. Det är Christina Thimberg och hennes bror Olle Kruse.

Av Christina har jag fått två foton av gamla tavlor av Fjällstugan. Detta nedan är daterad till år 1874.

Därtill har Christina delgett mig följande information:

Dr Charles och Elsa Kruse köpte Fjällstugan som sommarbostad i början på 1900-talet till sin växande familj.

Figur 1 Charles Samuel Kruse 1866 – 1937

Figur 2 Elsa Alfhild Elisabet Kruse född Sandberg 1884 – 1964

Tavlorna ovan är målade av Konstnär Bror Kronstrand 1875-1950.

Vinterhalvåret bodde familjen Stora Nygatan 31, Göteborg Dr Charles och Elsas Kruses barn:

• Birgit Kruse gift Högbom 1904 - ?
• Gösta Oskar Samuel Kruse 1907 – 1969 ( omkom i stormen september 1969) vår* pappa ( *Christina och Olles pappa).
• Evy Kruse gift Ohlin 1908 – 1990
• Nils-Olof Kruse 1910 – 1971

Vägen bakom Fjällstugan (Hästhagsvägen) kallades tidigare för Kruses Allé. Fjällstugan såldes omkring 1942 – 1943 till Skallsjö kommun varefter den tilläts förfalla. 

(Vad som skedde med Fjällstugan under tiden 1943 fram till 1958 är för mig okänt men väl värt att undersöka, Om någon vet, hör av er till mig, Kjell Carlsson, tel 0733-351 666). 

Nedan ser ni ett foto av en tavla (daterad 1917) som hängde i den lägenhet vi hyrde av Skallsjö Kommun(?). Tavlan är målad (och signerad CK) Christina Elisabeth Kruse och daterad 1917. Christina Elisabet Kruse född 1842 - ? dotter till Samuel 1816 – 1902 och Christin Kruse född Jonsson ( även kallad Johansdotter) som gifte sig i slutet på 1830-talet eller början på 1840-talet. Christina hade måleri som hobby.

Nog visar tavlan att Fjällstugan varit en vacker byggnad på en välskött tomt. 

Nedan ser ni ytterligare ett foto av en tavla som Christina skickade mig och som är daterad till år 1921.

Angående tomten så fanns det ett antal promenadstigar uppe i sluttningen emot Hytteberget. Dessa promenadstigar var nästan helt igenvuxna när vi flyttade dit runt 1958. En av dessa röjde vi fram och namngav till " Sagostigen" efter Saga Hällbrant.

Därtill fanns det en liten damm nere vid gamla riksvägen där det fanns salamandrar när vi bodde där 1958-64.

Maude Sjöholm berättar

Elsa och Georg flyttade från Katrinelund till Fjällstugan, förmodligen i slutet av 1940-talet. Jag var väldigt ofta hos dom och vad jag kommer ihåg bodde dom ensamma i huset men på ovanvåningen där det fanns en balkong som vette ner mot järnvägen. Elsas man Georg öppnade en billackeringsfirma i byggnaden bakom huset och förmodligen var det där som Erland Eriksson? öppnade sin firma sedan.

Som sagt så var jag väldigt mycket hos "Tetta o Golle" Elsa o Georg som dom hette. Även Lennart Florell var mycket hos dom o vi blev riktigt bortskämda. Kanske var det för att vi båda inte hade några pappor?. Detta var ju när vi var barn och i tonåren får man ju andra intressen så kontakten avtog, Georg dog och Elsa flyttade till Majorna l Göteborg där jag hälsade på henne många gånger fram tills hon dog. Elsa var en mycket aktiv kreativ kvinna och politiskt aktiv folkpartist 

Husets invånare runt 1958 – 1964.

Så här såg huset ut vid den tiden. Det verkar som att det tillkommit ett garage med byggnad ovanför i hörnet mot landsvägen. Det fanns tre lägenheter i huset.

I fotot som är taget under perioden 1958 – 1964 nedan har jag fällt in några "Ballonger" med nummer på. I tabellen nedan ser vi vilka som bodde i resp. lägenhet.

Lägenhet 1.

Detta var en tre-rums lägenhet där min familj bodde (1958(?) – 1964) som bestod av: Carl-Erik Carlsson (åkeriägare med en lastbil), Beda Carlsson, dottern Ann-Britt (1946) samt jag själv Kjell (1949). Vi flyttade för det var sagt att Fjällstugan skulle rivas inom kort (Vilket dröjde). Vi flyttade till Arfwedssons väg 5 som då byggdes på gamla Herrgårdsgärdet i Floda.

Efter oss så öppnade Floda Lekskoleförening en barnverksamhet i Fjällstugan. Då blev lägenhet 1 tjänstebostad för Ingrid Scheefe och Christina Wassenius.

Hygienutrymme/Tvättstuga.

I källaren fanns det en tvättstuga som vi och de som bodde i lägenhet 2 delade på. I tvättstugan fanns det ett badkar där veckans bad fick tas. I övrigt hade vi en toalett och tvättfat uppe i lägenheten. I tvättstugan var det rå betong på väggar och golv. Inte enl. dagens standard.

Lägenhet 2.

I denna lägenhet bodde när vi flyttade in, en 3-barns familj som hette Nyström. Mannen kallades KG, frun hette Kerstin, barnen hette Göran (jag tror han kallades Räkan), Katarina och Birgitta. Därtill så hade Kerstin en hobby, uppfödning av hundar och de var av rasen kungspudlar (stora pudlar). Den finaste av dem hette Opus, en grann hanne. Sen hade hon Kettan, Pocko Moto, Moltas (?). Vi köpte en av hennes hundar och hon hette Quisai. * Mer om Nyströms kennel och våra djur längre ner i dokumentet.

Efter Nyström flyttade familjen Frödell in som var en 8-barns familj. Mannen hette Valle och arbetade på järnvägen, frun hette Astrid och var en rejäl kvinna som drog ett stort lass. De hade tidigare bott i ett av SJ ägt hus tvärsemot den gamla mjölkaffären. Barnen hette Ulf, Sten, Britt, Kjell-Åke, Lillemor, Reiger, Jan och Agneta. Frödell flyttade därifrån hösten 67.

Lägenhet 3.

I denna lägenhet tror jag att rektor Alvar Hällbrant med familj bodde när vi flyttade dit. Frun hette Iris och barnen var Dag, Christer, Saga och minsta flickan Mirjam. Rektorn byggde därefter hus på Ljunghögen, i hörnet där Ljunglidsvägen och Vitljugsvägen möts.

Saga skriver följande (2023-03-09): 
"Så roligt att läsa om Fjällstugan. Vi bodde där 1958 till 1959 då vi flyttade till Ljunghögen. Jag vet inte om det bodde någon före oss i den lägenheten. Det var nyrenoverat med ett kök byggt ovanpå ett garage och där var det väldigt kallt och dragigt. Det bidrog tyvärr till att vår mamma Iris blev väldigt dålig i sin reumatism. Ja mamma hette Iris och mina syskon hette Dag, Krister och Mirjam. Dag dog tyvärr för fem år sedan. Både Krister och Mirjam bor i Alingsås. Jag bor kvar i Floda och här har jag bott i 50 år i år. Det var ett väldigt roligt år att bo på Fjällstugan. På vintern åkte jag skridskor i väglampans sken på den lilla branddammen. Mamma plockade massa hallon i snåren ner mot vägen där hon också träffade på massa huggormar! 

I vår lägenhet hade vi massa skrubbar på övervåningen där mamma hade vävstol i den ena och vi kunde leka i de andra. Mirjam fick en docksäng av Ann-Britt och den har hon fortfarande kvar med nallar i. Det var en spännande trädgård med gångar och små trappor upp i bergen. På baksidan av huset fanns en stor sandhög som vi kunde leka i. Där fanns också ett stort träd med nedhängande grenar som var så mysigt att vara under". (Jag instämmer helt i det Saga skriver om att det var roligt att bo på Fjällstugan, hennes ord stämmer helt med mina minnen. Kjell C)

Efter rektor Hällbrant flyttade Hilding Johansson in. Hildings frus namn kommer jag inte ihåg men jag tror det fanns två pojkar där jag kommer ihåg den enas namn och han hette Sune Hildingsson, född 1947.

När Floda lekskoleförening öppnade barnverksamheten var det i lägenhet 3. Se mer detaljer under rubriken "Floda lekskoleförening blir kommunal barnomsorg" längre ner i dokumentet.

Floda lekskoleförening blir kommunal barnomsorg i Skallsjö kommun

Mina minnen (av Ingrid Scheefe) från Fjällstugan i Floda, Skallsjö Kommun."På den tiden fanns ingen barnomsorg i Floda (1967). Däremot fanns det en grupp entusiastiska föräldrar som startat "Floda Lekskoleförening". De samlade ihop sina barn i en gillestuga hos fam. Rydman i Hästhagen. Lena Järbur och Stella Rydman ansvarade för barnens aktiviteter där. Ordförande i Floda Lekskoleförening var advokat Gunnar Flodhammar. Sekreteraren hette Britt-Carin Björk. Föreningens målsättning var att "skynda på" kommunens utveckling av barnomsorg i Floda. 

Den stora kommunsammanslagningen skulle genomföras 1969 och många invånare i Floda var oroliga för att all utveckling av kommunen skulle centreras i Lerum i framtiden. Som ett led i Flodas utvecklingsarbete skulle Floda Lekskoleförening starta en barnverksamhet för 40 barn i Skallsjö Kommun. Detta sammanföll med min sista termin på Göteborgs Förskoleseminarium. På våren 1967 blev jag uppringd av Gunnar Flodhammar, som bjöd in mig till en anställningsintervju. Det lät som en spännande utmaning och så kom det sig att jag tackade ja till denna förskolelärartjänst.

Allt utvecklingsarbetet skedde i nära samarbete med Skallsjö kommun. Kommunen ställde upp med såväl förskolelokal som med separat tjänstebostad i Fjällstugan. Telefonabonnemang ingick i tjänsten som löneförmån. Kontraktet på min tjänst löpte på ett kalenderår. Därefter skulle jag få förtur till kommunal anställning vid Backsippans Barnstuga. Barnstugan skulle snabbt byggas bredvid Centralskolan och invigas hösten 1968. Lekskoleföreningen skulle anställa också en praktikant som skulle arbeta i verksamheten. Christina Wassenius född Andersson fick den tjänsten. Christina valde också att bo i Fjällstugan. Vars tjänstebostad bestod av tre rum och kök på övervåningen i ena halvan av huset. Huset hade vid den tiden (1967) tre lägenheter. 

I lägenheten under oss bodde familjen Frödell. De flyttade därifrån hösten 67. Lägenheten förblev tom. I den största lägenheten (två våningar) mot järnvägsviadukten bedrev vi barnverksamheten. I nedervåningen hade vi gott om utrymme för barnen. Övervåningen använde vi som materielrum och torkutrymme för de målningar och pysselsaker som barnen skapat i verksamheten.

Tre veckor hade vi på oss för att starta upp verksamheten. Erik Ljungberg, ägare av Ljungbergs Textiltryck sponsrade tyg till gardiner. Christina och jag fick välja vad vi ville. Sedan gick symaskinen varm. Det blev fint. Lekskoleföreningens föräldragrupp hjälptes åt med att fixa allt praktiskt inför starten. T.ex. måla o lägga nytt golv. En familj skänkte ett gammalt piano, av en familj fick vi ett fantastiskt hemmagjort stort dockskåp. En pappa lämnade sopsäckar med tomma trådrullar av trä från Mölnlycke sytråd. Med hjälp av dessa trådrullar skapade barnen fantastiska konstruktioner. Dessa älskade trådrullar fick följa med till Backsippan när Fjällstugans verksamhet lades ner. Övrig utrustning valde Christina och jag ut. I kökets väggfasta kryddskåp förvarade vi färgpigment som blandades med tapetklister. Barnen fick sedan måla på uppskurna pappersbitar av tapetrullar. 

Vi tog emot två barngrupper varje dag, 20 barn i varje grupp mellan 9:00 – 12:00 resp. 13:00 – 16:00. 

Naturen och den stora trädgården var en stor tillgång. Ibland hände det att höga fordon fastnade i järnvägsviadukten och då stannade vår verksamhet upp. Alla barn fick fönsterplats och därifrån följde de intresserat räddningsarbetet på väg och järnväg. Jul och våraavslutningen firades tillsammans med föräldrar i Centralskolans Aula. Under vårterminen 68 fick Christina en utbildningsplats i Göteborg och Margareta Karlberg, född Ståhl, anställdes som praktikant. Margareta hade bostad i Floda och inget behov av tjänstebostad i Fjällstugan. Som ensam hyresgäst i Fjällstugan blev jag mörkrädd. Då flyttade min syster Margareta Jakobsson, född Henningsson in i tjänstebostaden och höll mig sällskap. Det kändes tryggare.

Efter ett års verksamhet på Fjällstugan hade Floda Lekskoleförening nått sitt mål och föreningen avvecklades. Backsippan var färdigbyggd och Floda kunde inviga sin första kommunala Barnstuga.

Strax därefter blev Fjällstugan ett brandövningsprojekt och på tomten byggdes Skallsjö Församlingshem".

Vid pennan, Fjällstugans sista hyresgäst

Ingrid Scheefe

Haraldstorp 9/3-2023

*Min syster Ann-Britt (Åbergs)  kommentar nedan.

Hennes kennel hette Opus precis som den första hunden. Sen var det Opus fyra Poco Moto (blå till färgen). Det var fyra valpar i den kullen. Nästa kull var sex vita. Opus sex Molto Brillante hette den som Kerstin sparade som sin och så var det Opus tio Quisai (jag tror att namnet stavades så i stamtavlan). Modertiken hette Chicos Coquette men kallades Kettan. Jag tillbringade många timmar hos Kerstin och hundarna. Ulla Skårman/Österman och jag. Vi konfirmerades under sommaren när vi fyllde 14.

Vår katt Nalle Puh var så rädd för hundarna att vi fick gå upp i skogen och hämta hem honom på kvällen. Quisai tyckte Nalle om. Han slickade henne ordentlig varje dag så av hennes tassar var alltid en vit och tre smutsiga. Du hade ett elektriskt tåg på en skiva som gick att fälla upp.

Visst var det en lycklig tid, särskilt på somrarna när alla sommargäster kom till sina stugor. Rune som bodde över verkstaden hette Hultgren har jag för mig.

Det som Ingrid och Christina byggde upp i barnomsorgen är fantastiskt. Utan dom hade vi inte haft något kommunalt dagis alls.

Mina (Kjell Carlsson) egna kommentarer om tiden i Fjällstugan och de vedermödor som mina föräldrar mötte.

Inledningsvis: Min generation har ju vanligtvis varit mycket lyckligt lottade. Jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig eller frusen trots att vi stundtals hade det knapert. Och i min familj har det inte praktiserats aga som uppfostringsmetod. Dock har jag en gång fått smisk på bara stjärten och det var efter att jag och Jan-Erik Björk lekt med tändstickor någonstans i närheten av Oscarshöjd tidigt 50-tal. Gräset tog sig och Brandkåren kallades in för att släcka. Jag kommer ihåg ännu hur förtvivlade mina föräldrar var och att de trots stora våndor kände att de måste statuera ett exempel genom att ge mig smisk på bara stjärten. Det är enda gången jag fått smisk.

När vi flyttade till Fjällstugan i slutet på 1950 talet var det inte alla som hade personbil och dit hörde vi. Men våra färder skedde för det mesta med min fars lastbil. Min far hade två smeknamn/öknamn(?). Bägge härför sig nog till hans sysselsättning. Det ena namnet var Kalle Ko och det hänger säkerligen ihop med att han ofta transporterade boskap på lastbilen. Det andra namnet lär Knappen som drev en bilverkstad vid Knappekulla i Lerum gett honom och det var Kalle Bös. Han hade nämligen nästan alltid en massa "Bös" i fickorna (Det hängde ju ihop med djurtransporterna). Han körde nämligen slaktboskap från traktens bönder upp till slakteriet i Alingsås (VSS = Väst svenska Slakteriet) Jag kommer fortfarande ihåg hur loggan på transportsedlarna såg ut. Se nedan.

Det var inte enbart slaktdjur han körde, det hände att han körde kvigor från någon bonde uppe i Hemsjö ner till Drängsereds-gärdena där de skulle gå på sommarbete. Sen när de skulle åter på hösten var det en kamp att få in boskapen in i djurburen. Och på den tiden var det inte vanligt med nöjeshästar eller hästtransportörer så det kunde hända att han körde hästar åt någon mer bemedlad person i trakten.

Ang. "Djurburen" så var den en lös konstruktion som gick att ställa av på stödben, vilket gjorde att lastbilen var användbar för andra ändamål. På vintrarna så körde min far ut koks till stora delar av villorna i både Lerums och Skallsjö kommun. Han hämtade koksen i frihamnen tror jag. Där fanns det en slags "silos" med ett rör ca 30-40 cm diameter och en avstängningslucka. På röret trädde man på kokssäckar (1 hektoliters volym, ca 50 kg tror jag det var som rymdes i en säck)Sen öppnade man luckan och koks föll ner i säcken. Därefter staplades säckarna på flaket och säkrades med rep. Jag vet inte om far hann med fler än 1 lass/dag men det var åskilliga ton koks han bar på sin rygg under en vintersäsong. De skulle ju bäras från bilen upp till villorna och i villorna brukade ett rum vara avsatt som koksupplag. Och då öppnades ett fönster där min far lade en plåtränna som han hällde koks i.

Därutöver var det en del som eldade med ved och transport av ved bistod min far med också med. Då var det vanligtvis s.k. meterved som transporterades in från skogen. I skogen hade veden blivitkapad i meterlånga vedträd.

Utöver kreatur, koks, ved så körde min far även grus och asfalt. Han deltog i byggandet av nuvarande E-20, först delen mellan Alingsås och Floda, och sedermera även motorvägsbygget mellan Partille – Floda. Därtill kommer jag ihåg att han deltog i asfalteringen av vägen Alingsås-Trollhättan.

Ang. tiden på Fjällstugan och mitt förhållande till bilar.

Jag kommer ihåg att rektor Hällbrant hade en härlig Mercedes av efterkrigsmodell. Svart var den och kunde ha dugt som Hitlers privata bil. Den fick jag åka med vid ett tillfälle och det var när sonen Christer(ca 15 år gammal) hade tjuvlånat den och körde fram och tillbaka till Flodaverken- Fjällstugan. 2 kurvor och tre raksträckor. Det var häftigt. 
Därtill började jag tidigt att vända min fars lastbil på gården. Innan han skaffade bil med servo var det riktigt jobbigt, jag blev genomsvett. Och min syster Ann-Britt fick övningsköra någon lördag upp till Alingsås trots åldern fattades. Pappa var lite "våghalsig" i vissa avseenden. 
Och det var lite annan standard på boendet då mot idag. När vi flyttat till Fjällstugan så inköpte vi en toppmatad tvättmaskin, en Cylinda Wascator som var manuell. Där fick man fylla på vatten när det skulle sköljas/tömmas och någon centrifug fanns inte. Däremot två gummiklädda valsar som man vevade tvätten igenom efter tvätten. På så sätt klämde man ut vattnet så tvätten kunde hängas upp på tork utan det droppade. 
Vardagsrummet, eller som man sa då, finrummet. Det användes normalt inte mer än på lördag kväll eller när det kom gäster. Det stod ofta med nedsänkt temperatur så det var vanligtvis svalt därinne. I början på vår tid där hade vi inte TV utan nöjet var ofta radion. Jag kommer ihåg en del sportreferat såsom Ingos match mot Floyd. Men det största minnet från Radion var nog på lördagsmornarna då vi samlades runt radion, och det var Sigge Fürsts Frukostklubben med den karekteristiska sången "Gomorron, Gomorron, välkomna till vår frukostklubb …"som inledde programmet. Därtill fanns ju C-G Hammarlund med programmet Bilradionsom sändes på lördag eftermiddagar. Och när vi väl skaffade TV så var det återigen Sigge Fürst med Sigges Cirkus som var favoritprogrammet. Jag tror att Hylands hörna började sändas då, och då med Gubben l lådan, CarlGustav Lindstedt. Mycket underhållande program. 
TV- och aprilskämt, på den tiden var det ju svartvit TV och när en teknik-guru (namnet Kjellson(?) kommer jag inte ihåg) sa att trädde man på en nylonstrumpa över TVn så kunde man se färgTV. Antingen gick pappa på skämtet eller så drev han med oss och låtsades gå på skämtet. Alltnog, strumpa på men det svartvita bestod.
Sist, det Ingrid Scheefe berättade om fordon som fastnade under järnvägsviadukten så kan jag bara instämma. Det var ett antal gånger som jag och Jan-Erik åkte med och guidade chaufförerna hur de kunde köra runt via Lerum och Ryggebolvägen upp till Floda Portar. Sen blev vi avsläppta där och fick gå tillbaka. Men vi brukade få en slant för besväret.
När jag i början av 1990 talet skulle flytta upp till Värmland, hade jag hyrt en fullstor lastbil med kapell. På väg till Uddared där vi då bodde så bad min fru Gunilla mig att köpa med Pizza, och detta gjorde att vi körde genom Floda, och två meter framför viadukten säger min son, "kommer vi under?" vilket vi inte gjorde. Jag som sett ett otal långtradare köra fast där gör samma fel. Shit happens! Med god hjälp av kamrater kom vi loss och fick lagat kapellet under natten och flytten blev av.

Fastigheter som fanns alldeles i närheten.

Erland Eriksson drev då Floda Verken som gjorde påbyggnationer på lastbilarm vanligtvis någon form av täckta skåp samt en mängd s.k. telegrafvagnar som Televerket hade som arbetsbodar. Erland och hans anställd arbetade mest i trä.

Därtill så hade Erik Olausson en metallverkstad där han byggde mycket åt Floda Verken. Dessa industrier låg bakom/bredvid fjällstugan.

På kortet nedan ser man i bakgrunden Eriks verkstad samt min fars lastbil samt jag själv med vår hund Quisai.

Från lantmäteriet visas att fastighetsbeteckningen 1960 var Lerum Uddared 1:472.

Nu 

Nu för tiden ligger Skallsjös församlingshem på platsen.

PS

Kjell Carlsson: Det kan komma en fortsättning, då jag fiskar efter lite mer från de som vet mer.

Källor och efterforskning

Efterforskning: Kjell Carlsson

Källor: Christina Thimberg (Född Kruse), Saga Hällbrant samt Ingrid Scheefe (född Henningsson) och min syster Ann-Britt Åberg.

Bilder: Christina Thimberg, Kjell Carlsson, Lantmäteriets historiska kartarkiv.