HÄGNARSHALLAR

Torpet Hägnadshallar 1845-1918

Hägnadshallar var ett torp strax söder om Björnås.

Torpet verkar ha byggts på 1840 talets början och det finns med i husförhörslängderna from 1840-1845 som Hägnadshallen och senare som Hägnadshallar.

Det första som bor där på 1840-talet är Peter Jonsson, född 1777-10-12, hans fru Maria Larsdotter, född 1779-10-07. Även en Johannes bor där och senare under 1840-talet bor även två andra på torpet.

Någon gång på 1850 talet flyttar Lars Olofsson född 1806-02-14 och hand fru Johanna Carlsdotter född 1810-03-02 in på Hägnarshallar. Om det var de svåra svältåren på 1865-67 som gjorde att torpet nu var en backstuga vet vi inte. Men någonstans här byggs torpet (se nedan) av sonen Carl August, född 1846-02-02, och hans gamle far, som dör 1876.

Sedan gifter sig Carl August med Kristina Andersdotter, född 1850-06-30 och sonen Karl Emil föds 1873-03-12. Kristina dör själv 1887 men Carl August gifter om sig med Emma Christina Olsdotter, född 1842-11-10. De bor här sedan i nästan 20 år och är de sista som bor på torpet. År 1916 dör Emma Kristina och Carl August flyttar ut 1917. Han dör några år senare (1925) på Orrås ålderdomshem (f.d. fattiggård). 1918 läggs torpet ned och huset rivs.

Från Skallsjöboken: 

I närheten av Björnås låg ett litet torpställe som hette Hägnadshallar. Det tillhörde Floda säteri och den siste torparen därstädes hette August Larsson. Han berättade för flera personer, att då stugan nybyggdes, erhöll han av godset det virke som behövdes, men måste för övrigt svara för stugans tillkomst. Stockar till de bräder som behövdes för bygget bar han och hans gamle far på axlarna från södra flodaskogen till Dala sågverk i Härryda, varifrån de också bar bräderna den c:a 5 km. långa vägen till Hägnadshallar.

Då väggarna var upptimrade och man var färdig att lägga övre bjälklaget och resa takstolarna, kom patron von Proschwitz på besök. När han en stund betraktat bygget säger han att rumshöjden ej passar för stugan. Och i bestämda ordalag befaller han August Larsson att riva bort två omgångar av stockarna å husets långsidor och gaveländar.

Befallningen måste ju åtlydas och en del mödosamt arbete var förgäves. Nämnde torpare var visserligen liten till växten, men det blev ej stort högre till taket i den färdigbyggda stugan än att han kunde gå rak därinne.

PS

På övre bilden syns resterna av murstocken bakom granarna. 


Foto Mats Ericson

Foto Mats Ericson
Foto Mats Ericson