Östra Viebo

Den tidiga historien

Mitt emot Viebo (nuvarande hästgården och ursprungligen Västra Viebo), på andra sidan av den lilla Gärdsjön låg sedan 1500-talet ett torp Östra Viebo.

Ursprungligen så har det varit fäbodar som omvandlats till gårdar redan på medeltiden. Runt år 1550, finns det två gårdar på Viebo, den Västra och den som behandlas här, den Östra.

Själva Östra Viebo dyker upp i mantalslängderna 1680 och då är det någon Börje som brukar stället. Några år senare är en piga från Östra Viebo vittne till ett dop där en Anders i Västra Viebo blivit född.

På början av 1700-talet verkar en Hans Hansson varit brukare, senare på mitten 1700-talet är det mer osäkert. Mot slutet av århundradet är det en Johannes Person som är landbo på gården och det han ända tills han dör 1799.

På början av 1700-talet verkar en Hans Hansson varit brukare, senare på mitten 1700-talet är det mer osäkert. Mot slutet av århundradet är det en Per Larsson, född 1700-10-07, med makan "Britta". Per kommer ifrån Ängsjöbäck och frun i detta fall är Kerstin Karlsdotter från Ubbared. Deras son Johannes Person tar över och är landbo på gården och det han ända tills han dör 1799.

Hur såg då Östra Viebo ut på 1700-talet ? Det finns en fin geometrisk karta över gården (nedan) som visar åkrar, ängar, hus, mm. 

1800-talets början

1800-talet inleds med att Börge Andersson är som är brukare, senare Jonas Hansson, född 1778-05-05, och hans hustru Brita Larsdotter, född 1781-12-21, men Jonas blir dålig och är ständigt sängliggande. Olof Torsk en f.d. soldat, född 1776, med sin hustru Anna Andersdotter, född 1781, tar över. Men hand hustru Anna dör 1826, och i början på 1830-talet flyttar änklingen Olof till Tvärsjödal.

I början på 1830-talet har vi då en ytterligare en ny torpare, Olof Andersson, född 1804-04-05. Han kommer dock att stanna länge och flyttar inte ut förrän nästan 40 år senare. Olof är gift med Ingrid Maria (Stina) Jonasdotter, född 1803-09-18. År 1842 har familjen vuxit till 8 personer. Det är döttrarna Johanna Christina, Anna Lisa och den i november 1842 nyfödda Emma Kristina. Sönerna heter Fredrik, 11 år, Anders, 8 år och den minste Carl som den 24:e november fyllt 6 år. Framtiden ser ljus ut och allt verkar säkrat för att en av sönerna kan ta över efter fadern.

Alla tre pojkarna drunknar

Men katastrofen inträffar den 6:e december 1842 på den lilla Gärdsjön som ligger mellan Östra och Västra Viebo. Lekte pojkarna på isen eller tog de bara en genväg, ingen vet men något gjorde att alla tre drunknade denna dag! Kropparna ska inte flutit upp förrän vid islossningen på våren. Familjen får ytterligare en dotter men ingen som kunde ta över som torpare. Olof Andersson och hans Stina lever på torpet men sista åren son inhyses. Det blev inte så som de kunde ha gått för dem. År 1866 dör Stina och Olof lever kvar tills 1871 då han flyttar till Sävhult där han dör ett år senare.

Johannes och Frans

På 1860-talet tar Johannes Peter Jacobsson, född 1830-10-02, över som torpare. Han och hans hustru Anna Lisa (kallad Lisa) Olsdoter, född 1840-03-19, har fem barn, en dotter, Ida och fyra söner, Isak, Karl, Fritz (dör ung) och Frans Teodor, född 1864-09-24. Frans kommer att leva nästan hela sitt liv på torpet. På 1880 talet tar han över efter sin far som torpare. Han gifter 1907 sig med Anna Matilda (Tilda) Andersdotter, född 1858-03-16. Tilda är storasyster till Månsa-Lisa (se mer om henne under torpet Näverhult). Och de gifte sig efter nitton års förlovning, men Frans tyckte det skedde "lite förhastat"....

Jordbruket läggs ned

År 1907 läggs jordbruket vid Östra Viebo ned och åkern utlades till betesmark. En av byggnaderna uppfördes i närheten Nääs för att tjäna som bostad för kursdeltagare. Men Frans och Tilda lever kvar på torpet. På den före detta åkern gick Västra Viebos kor och betade och landskapet var öppet.

Lars Andreasson (Viebo) berättar att På Västra Viebo kunde man höra när Tilda ropade in katten på kvällen. Och Siw Larsson (uppvuxen på Viebo) berättar På Västra Viebo kunde vi höra när Frans grät, en gång när Tilda fick åka till sjukhuset. Huset hade bara ett rum och och en vedbod stor som halva huset.

Cecilia Olsen uppvuxen på Grönedal berättar

Tilda och Frans var mycket snälla personer. Frans var en klurig gubbe och han hade ett stort skägg. Han gjorde dagsverken men hade ingen klocka så han kom tidigt eftersom han gick upp med solen. Kunde komma mycket tidigt på morgonen när han skulle hjälpa till med slåttern berättade Cecilias mormor. Blev han bjuden på kaffe med dopp, var det aldrig något kvar på fatet. När han skulle gå och handla, det gjorde "Porten" som affären kallades i folkmun (sedemera Portens Livs och nu Fitnessportalen). Det är runt 1 mil så springpojken eller springflickan som lät honom sitta på flaket på transportcykeln och cyklade en bit bort på Högsboholmsvägen för att underlätta den långa vandringen hem med sina inhandlade förnödenheter. Frans tyckte mycket om karameller, kom ut och bjöd när man gick förbi, för att gå till Wiebo. En gång kom han till affären och ville köpa för 10 kr karameller, skulle väl motsvarat 7 kg idag.... Men det fick han inte... Ett uttryck han sa var "Jag är gift med min svägerskas syster" om någon frågade. Minns Frans i skärmmössan, den höll många år efter fotot togs.

Efter att jordbruket 1907 gick Västra Viebos kor och betade på de gamla åkrarna. Så ibland stod det färsk mjölk på borde när Tilda varit ute en sväng på den gamla åkern. Den gamla ladugården stod kvar länge. Huset hade bara ett rum och var rätt ruffigt. Men det var ljust därinne, för det var mycket fönster i huset. Därinne stod en stor säng med höga gavlar. Huset hade en öppen spis och ingen järnspis. Pankor (vägglöss) fanns det också och Anticimex var där och rökte ut dem. Huset revs troligen någon gång runt 1945.

Tilda och Månsa-Lina gick i fotsida kjolar vilket var ovanligt på 1930-40 talet.

Cecilias mormor brukade skrämma henne med de tre drunknade pojkarna att gå på isen. "Tänk på hur det gick för Östravibobarnen". Och då var det ca hundra år senare. Har alltid varit rädd för is och är det fortfarande. 

Skallsjö hembygdsförening kommentar: 
Frans var nog rätt stor i varje fall hans fötter. Hans riktigt stora träskor finns bevarade.

Slutet

Troligen 1941 flyttar Månsa-Lina (Tildas syster från Näverhult) in på torpet när hon inte orkar längre. År 1948 flyttar de alla tre till Orrås ålderdomshem.  

Där kunde historien slutat men: I Skallsjöboken står det:

Talet om skräck för fattighuset är icke gripet ur luften. Mången fullt utblottad åldring ville hellre bo kvar i sin förfallna bostad än att som fattighjon hysas in på Orrås fattiggård. Och det förekom att även sådana som intagits där, försökte på olika sätt komma därifrån. Sålunda hände det så sent som på 1940-talet att tre åldringar flydde från Orrås och till fots genom oländig mark sökte sig tillbaka till sin gamla ruckliga bostad.

Jo detta ska ha varit Tilda, Frans och Månsa-Lina som det talas om.

Efter detta står Östra Viebo tomt efter att ha varit brukat i hela 400 år.

Tilda och Månsa-Lina dör på andra halvan av 1940-talet. Frans han bor kvar på ålderdomshemmet och dör 1953-03-08, hans är då 88 år gammal. 

Epilog

På många ställen bl.a. Östra Viebo blommar det av påskblommor på våren. Det var Elmer Andreasson på Råbo Skola som planterade dem här på Östra Viebo och på många andra ställen. Nu blommar de så fint på våren och påminner oss om alla som bott där genom åren

Hitta hit

Östra Viebo ligger i södra delen av Skallsjö socken. Kör Högsboholmsvägen söder ut. Fortsätt vägen nästan till dess slut. Stanna vid Hallabron. Fortsätt till fots förbi bommen på andra sidan vägen och gå c:a en km, vid korsningen, ta vägen som går till vänster, den heter Östra Viebo.   Ett annat alternativ är att använda Viebovägen och stanna c:a 500 meter innan Viebo gård. Där finns en brant backe med en väg till vänster. Gå några hundra meter och ta höger på  Östra Vibeo vägen. 

Gå Östra Vibeovägenoch Torpruinen ligger på en liten höjd till höger om vägen. Se bilden nedan. 

Exakta GPS koordinater finns här på hemsidan här: Google Maps

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson

Källor: RAÄ, Kyrkböcker, mantalslängder, jordeböcker, Cecilia Olsen och Skallsjöboken (Evald Widéll)

Bilder: Britt Andreasson, Marie Fallermo, Siw Larsson, Mats Ericson, Lantmäteriets Min karta och kartor ur Lantmäteriets historiska kartarkiv.