Kvarnlyckan 

och Hallabro såg och kvarn

Såg under Nääs

1640 - 1850

Summering

Någon typ av bebyggelse har säkert förekommit tidigt när den kvarn och såg som funnits här sedan 1600-talet. Kvarnen revs allra senast under första hälften av 1800-talet medan sågen stod kvar till 1905. Kvarnlyckan verkar ha ersatts med torpet Hallabron.

De tidiga spåren (samma som torpet Hallabron)

Första spåren är ett dokument från 1640-talet omnämndes verksamheten vid Rennedalens sågkvarnar. På denna platsen ligger på en karta av kartritaren Kiettil Claesson Felterus från 1655 "Halla bro" och Renndalens kvarn upptaget och här har därför med all säkerhet förekommit gammal bebyggelse.

Citat ur Skallsjöboken:

Vid Hallabron fanns utmed Vidaån en gammal såg, som tillfälligt varit i bruk ända till omkr. 1905, men kvarstod i flera år därefter. Ån som flyter från Viebosjön till Sävelången bildar här i olika avsatser en fallhöjd av ca. 8 meter. Sågen benämnd Ränndals såg på 1655 års karta. I mannaminne har den hetat Hallabro såg. Rester av kvarnstenar på olika ställen i strömmen visar att här också funnits ett par kvarnar. Sågen tillhörde Nääs och under senare år hade dess skogstillsyningsman också tillsyn över sågen, samt tjänstgjorde tidvis som sågare.

Evald Widell berättar

När jag var runt 10 år var jag nere vid sågen som fortfarande stod kvar då. Jag ryckte i några spakar och sågen gick i gång. Jag fick nästan panik men fick stopp på sågen och gick därifrån.

Kvarnlyckan och Hallabro såg

Den kvarn och såg om omnämns ovan har hetat Kvarnlyckan. I Kvarnlyckan, en mindre bostadslägenhet mellan Ränndalen och Halla bro, bodde mjölnaren, som skötte kvarnarna i forsen. Kvarnen revs allra senast under första hälften av 1800-talet. Troligen är detta en föregångare till torpet Hallabron. Sågen har i mannaminne kallats Hallabro såg.

Angående torpet Hallabron finns mer under länken Hallabron

Bo Olsson skriver i Lerums tidning:

Namnet Vidaån finns belagda på kartor från 1600-talet fram till våra dagar. Den hittills äldsta namnformen är "Vigdan". Så kallades ån i ett dokument från 1640-talet där verksamheten vid Rennedalens sågkvarnar omnämndes. Ännu idag ses rester av de kvarnar och sågar som fanns på platsen. Delar av ett flertal sönderslagna kvarnstenar, fundament för kvarnbyggnader och sågar, dammbyggnader och husgrunder efter den lilla mjölnarstugan och några uthus. Till och med bottenstocken för en dammlucka samt några järnsprintar som håller fundamenten för kvarnbyggnaden finns ännu kvar, vilket får anses märkligt med hänsyn till att kvarnen revs allra senast under först hälften av 1800-talet.

År 1655 finns Rännedals kvarnar antecknade som skvaltkvarnar. Senare byggdes en mindre hjulkvarn.

Den sista såg som var i bruk vid Rennedalen/Hallabron användes tillfälligt ända fram till år 1905, men den fanns kvar flera år därefter.

Författaren av Skallsjöboken Evald Widell noterar i sin bok att den berömde kartritaren Kiettil Claesson Felterus på sin karta från 1655 noterat "Rännedals såg". Widell skriver som kommentar att "i mannaminne har den hetat Hallabro såg". Sågen var försedd med endast ett enda sågblad, varför sågning av brädor tog lång tid, men vatten fanns det gott om genom den cirka två meter höga damm som dämde upp såväl Vida mosse, Vidasjön som Hoasjön.

Platsen där resterna efter den lilla mjölnarstugan ligger kallas Kvarnlyckan, ett namn som nu glömts av de flesta. Hela området kallas nu oftast bara för Hallabron, som för övrigt fått sitt namn efter den urgamla bro bestående av två stora stenhällar som ännu under 1950-talet var i bruk, men sedan ersattes av en modernare betongbro.

Den stabila dammbyggnaden av sten som förr höll inne vattnet för sågar och kvarnar i Vigdan vid Rännedalen var förr även en del av markeringen för gränsen mellan godsen Högsboholm och Nääs. I dokument från 1600-talets början citeras äldre dokument från 1500-talet där gränsmarkeringarna anges som "urminnes".

Det torp som finns idag och kallas för Hallabron får anses som en efterföljare till Kvarnlyckan, då det tillkommit under senare delen av 1800-talet.

Den stenkällare med träöverbyggnad som ännu finns kvar i närheten av mjölnarbostaden är eventuellt en renoverad och ombyggd tidigare byggnad.

Vilka bodde här?

De efterforskningar vi gjort har inte gett några svar på vem som bodde här. Är det någon som vet så är vi intresserade.

Kvarnlyckan idag (2023)

När man kör Högsboholmsvägen och passerar Vidaån (på topografiska kartan kallad Hallabroån) finns här ett källarränne (*). Byggnaden renoverades "nyligen" (dvs runt 1980-90 talet). Detta borde då vara en av byggnaderna som tillhörde sågen och kvarnen. Bredvid finns rester av ytterligare en byggnad. En liten väg finns ned till där kvarnen / sågen funnits.

Vad som detta är svårt att se och det är längesedan någon mjölnare bodde där. Verkar inte som någon bodde har under andra hälften av 1800-talet då bara sågen fortfarande var i drift.

*) Skillnaden mellan jordkällare och källarränne var att det oftast fanns en överbyggnad (ett litet hus) på källarrännet.

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson och Gunnar Johansson (Kjell Johansson)

Källor: Skallsjöboken (Evald Widéll), Bo Olsson

Bilder: Mats Ericson och Lantmäteriets historiska kartarkiv