Kolugnen

Kolugnen vid Kolabotten och Kolugnstorp

Kolugn är en speciellt byggd byggnad för framställning av träkol. Principen är densamma som för kolning i kolmila, men i stället för jord har man murade väggar. 

Så i princip är en kolugn en "fast kolmila". Det finns något beskrivit om kolugnar på internet och denna bild är ett försök att visa hur det kunde se ut. Enligt fornsök är den 10 * 7 meter och inte bekräftat att det är en kolugn. Men torpet bredvid heter Kolugnstorps och namnet indikerar definitivt på att det var en kolugn.

Det finns nära nog inga uppgifter om denna kolugn i Skallsjö/Floda trots att den borde varit rätt omtalad på sin tid. Floda järnbruk, som var i drift mellan 1738 och 1858, bör ha varit det drivande att bygga kolugnen. Det som är märkligt är att kolugnen verkar i varje fall på mitten av 1800-talet legat på Nääs marker. Gränsen går precis här men rågångsbestämningen från 1799 verkar det kanske som att gränsen är lite österut och då kolugnen legat på Flodas marker.

Antagligen så arbetade men tidvis på denna kolugn i torpen Kolabotten och Kolugnstorp som ligger bredvid kolugnen, men vi vet inget om detta.

När kolet efter några dagar avsvalnat forslades det i stora korgliknande kärror, respektive slädar, s.k. "kolryssar" till Floda järnbruk eller till Göteborg. Koltransporterna till staden skedde företrädesvis vintertid. När man skulle frakta träkolen till järnbruket använde man sig av nedanstående transportvägar.

Ur Skallsjöboken

Som nämnts förekom också s.k. liggmilor, vilket, som ordet antyder, innebar att virket lades horisontellt på marken, f.ö. var tillvägagångssättet detsamma som för resmilor.

Ett sätt att framställa träkol var anläggningen av den kolugn, vars ruin är belägen utmed vägen mellan Högsboholm och Wiebo. När den anlades är okänt, icke heller finns någon traderad uppgift härom. Men åtskilligt tyder på att dess tillkomst daterar sig till början av 1700-talet. En förteckning över gårdar och torp i Skallsjö 1735 upp tar även namnet Kolungstorp, vilket tyder på att kolugnen
fanns redan då.

Murarnas tjocklek och anläggningens omfång tyder på att ugnen fungerade som ett slags liggmila, fast av mycket större format än de vanliga milorna av detta slag. Yttermåttet av ruinen är 7X9 meter. Traditionsenligt har den benämningen Kolugnen, vilket ju ger besked om dess användning. Relativt djupa lager av träkol finnes också invid ruinen. Tydligen tillvaratogs också den trätjära som bildades vid framställandet av kol i ugnen. En öppning i en av sidomurarna ger vid handen att ett större kärl här var placerat och till vilket tjäran flöt ned från ugnens botten. En traderad antydan härom bekräftar att så varit fallet. Ruinen är numera vederbörligt skyddad genom fornminneslagen. -Namnen på de två torpställen som funnits här, Kolugnstorp och Kolabotten, minner om koltillverkningen i denna ugn.

Hitta hit

Kolungstorp ligger i södra delen av Skallsjö socken. Kör Högsboholmsvägen söder ut. Sväng av på Viebovägen och stanna vid Kolabotten som är första gården till höger. Huset ligger på andra sidan vägen (öster) och är markerat med en skylt.

Exakta GPS koordinater finns här på hemsidan här:  Google Maps 

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson

Källor: DigitaltMuseum , Häradskartan ur Lantmäteriets historiska kartarkiv och Wikipedia och Skallsjöboken (Evald Widéll)

Bilder: Mats Ericson, Skallsjö hembygdsförenings skrift och Lantmäteriets historiska kartarkiv