Åstebo

Medeltiden – dags dato

Under kronan och Nääs – Friköpt

Utkast !!

Ej färdigt

Summering

Kvar att göra

Åstebo idag 2026 – Foto Mats Ericson

Början

Det äldsta namnet på platsen som vi vet är Offtaboda (1529) och Ostaboda (1545). Att vi vet att något om Åstebo redan 1529 är att då fick Joen Småsven Nääs och även Åstebo i byte och då var Åstebo en kronogård. Det som hände var att Joen Småsvens hade ägor i Eklanda by nära Nya Lödöse och dessa byttes mot två Nääs-gårdar och Åstebo. Bytesobjekten bedömdes likvärda.

Namnet Åstebo är sammansatt av det fornsvenska mansnamnet Aste och bo, säkerligen ursprungligen, bod. Bod bör här vara fornsvenskt bodh '(förvarings)bod'. Detta kan åsyfta förvaringsbodar av olika slag, oftast sannolikt bodar uppförda vid slåttermarker för förvaring av höet, kanske även för övernattningsbruk. Huvudparten av -bodha- namnen är medeltida, men några har säkerligen tillkommit under vikingatiden. Detta ord är vanligt i bland annat Västergötlands skogstrakter.

Kanske var det Nääs by, som fanns innan Nääs slott, som hade sina (förvarings)bodar här. Även närbelägna Maden och Stålebo bör ha haft samma funktion.

1500-talet

Gården Åstebo är i första jordeböckerna ett kronohemman om ett 1 mantal. I 1550 års jordebok uppges som frälsebönder Lasse i Åstebo och Jon i Åstebo.

Vid Älvsborgs lösen 1570 uppges Nils Perssons landbo vara frälsebonden Björn som då erlägger skatt 5 mark och 3 öre för sitt innehav av 1/2 skålpund koppar samt 5 kor. Björn bor kvar 1580.

Utdrag ur Riksarkivets arkiv "Älvsborgs lösen 1571" - Riksarkivet, Digitala forskarsalen

Björn i Åstebo står lite under mitten på bilden. Börje i Maden står under honom.

1600-talet

Åstebo som låg nära Nääs säteri var ett så kallat "rå och rörshemman". Dessa var de gårdar som låg närmast själva sätesgården. För alla gårdar inom adelsmannens rå och rör gällde samma skattefrihet som för säteriet. Erik Göransson Ulfsparre på Nääs anklagades flera gånger för att räkna inköpta krono- och skattegårdar som rå- och rörshemman, dvs han försökte undandra sig skatt.

Åstebo och Maden – Utsnitt ur kartan Skallsjö socken Floda, Geometrisk ägoavmätning - 1655.

På kartan från 1655 kan man se Åstebo och dess inägor. Mot Getåsen har det säkert varit gemensamma utmarker med i varje fall Maden. Nere vid Vidaån ligger en byggnad med oklar funktion.

På 1650- och 1660-talet bor en Gunnar i Åstebo, han nämns också som "danneman". En danneman var en duglig, pålitlig och redbar man. Detta sas företrädesvis om män av allmogen.

From 1670-talet två brukare

På 1670-talet tar Rangela Larsdotter och Olof Simonsson över som två stycken brukare och from nu verkar det som det framgent bor två hushåll på Åstebo. Rangela kommer att bo kvar på Åstebo och dör först hela 90 år gammal år 1691! År 1675 står hon som brukare när hon faktiskt är 74 år gammal. Rangelas roll som brukare tas över av Anders Knutsson. Fr.o.m. nu är Anders Knutsson en brukare och Olof Simonsson den andra brukaren och så är det 1600-talet ut. År 1671 var legodrängen Oluf Simonsson i Åstebo vittne vid ett mål om stöld av spik och bräder på Nääs.

Annars var det svåra tider och missväxt tre år i rad på 1670-talets början. Så svårt att faktiskt skatten sänktes. I domböckerna står det: Förskoning från utlagorna för de sista tre årens missväxt, bl.a. Åstebo.

Ulfsparre på Nääs och Örnevinge på Högsboholm/Floda bråkade mycket och det gällde även betesmarker och ljungmarker, där båda parter menade att den andres boskap trampade ner gärdesgårdar och betade på fel områden. Örnevinge menade t ex att Ulfsparres boskap skadade Flodas marker varje gång den drevs mellan Nääs och Skallsjö. Detta kommer att fortgå men då mellan de senare ägarna till säterierna.

1700-talet och dess två hushåll

Dessa personer som beskrivs och deras familjeförhållande på 1700-talet kommer från födelse-, vigsel-, dödslängder, mm. Nedanstående är ett försök till att pussla ihop familjerelationerna och allt är med största sannolikhet inte rätt och riktigt.

Olof Simonsson dör 1703 och en ny brukare tar vid. Han heter Erik Jonsson. På början av 1700-talet finns det två familjer där vi vet rätt så många familjemedlemmar.

I texten nedan är brukarna uppdelade på två hushåll. Vi kallar dem hushåll nr 1 och nr 2.

• Hushåll "nr 1" är på 1700-talets början Erik Jonssons familj.
• Hushåll "nr 2" är på 1700-talets början Anders Knutssons familj.

Hushåll "nr 1" under 1700-talet

Vi börjar med hushåll "nr 1" som från 1705 är Erik Jonsson familj. Han kom ifrån Håvared och hans hustru Kerstin Andersdotterkom ifrån Källeberg. De gifte sig 1703.

Erik Jonssons familj:

• Erik Jonsson (1671–1737)
• Hustru Kerstin Andersdotter
• - Barn:
• Anders (1704–1705),
• Jonas (1707?),
• Britta (1709-1743),
• Karin (1712),
• Joen (1714),
• Gunnur

Erik Jonssons bouppteckning är från hans död 1737. Då var det bara hustrun och döttrarna Britta och Gunnur i livet.

Min salig man Erik Jonsson, Åstebo, död 1737. Fördelas mellan mig och sammanavlade barn, Britta och Gunnur Eriksdöttrar.

Boskapen bestod av 3 kor, 1 kviga?, 4 får, 7 lamm och en häst 10 år gammal.

På 1740-talet tar Erik Mattiasson över som brukare efter Erik Jonsson. Han kommer från Pölan och hustrun heter Britta Eriksdotter. Hon är dotter till Erik Jonsson. De gifter sig år 1734 och nästa år föds första barnet Britta. Tyvärr dör Britta Eriksdotter 1743 bara 35 år gammal. Men som så vanligt var gifter Erik Mattiasson om sig redan nästa år med pigan pigan Annicka Pehrsdotter från Åsen. Erik Mattiasson dör också ung, bara 34 år gammal dör han 1749.

Familjen Erik Mattisson

• Erik Mattisson (1713–1749)
• Hustru Britta Eriksdotter (1708–1743), dotter till Erik Jonsson
• - Barn:
• Britta (1735)
• Karin (1736–1738)
• Anna (1739)
• Kerstin (1741)
• Hustru nr 2 Annika Persdotter (gifta 1744).
• - Barn:
• Nils (1745).

Erik Mattisson bouppteckning från 1750:

Där fanns den dyrbara brännvinspannan och en kopparkittel. De hade rätt mycket boskap: 2 oxar, 1 stut, 4 kor, 1 kviga?, 2 hästar, 3 får (baggar), 3 får och 4 får med lamm. Både oxar och hästar trots de dåliga tiderna, som vi ser nedan, var inte dåligt.

Runt 1750 verkar det ha varit dåliga tider för Åstebo och ena hushållet är obesuttit. I Erik Mattissons familj är någon fattig och någon äldre 60-åring som tigger. År 1755 finns inte ens Åstebo med i mantalslängderna.

Ändå gifter sig drängen Anders Börjesson från Lilla Håfvared med dottern Annicka Biörnsdotter från Åstebo år 1755. Annika är dotter i "familj nr 2" så nu är det två syskon som är hustrur på Åstebo. Mannen Anders Börjesson blir nu ny brukare i varje fall från 1760-talet.

Anders Börjessons familj:

• Anders Börjesson (1733–1804)
• Annika Björnsdotter (1732–1794)
• - Barn:
• Erik (1757)

Anders Börjesson är brukare i 30 år men runt 1790 tar Erik Andersson över. Erik Andersson måste vara sonen till Anders Börjesson och Annicka Biörnsdotter. Erik Andersson gifter sig med Britta Andersdotter från Sävhult år 1779.

Erik Anderssons familj.

• Erik Andersson (1757–1798)
• Britta Andersdotter (1756–1801)
• - Barn:
• Anna (1780),
• Britta (1782, gift i Drängsered Sörgården),
• Anders (1786),
• Börje (1789).

År 1798 dör Erik Andersson och 1800 står änkan Britta Andersson som brukare. I Erik Anderssons bouppteckning från 1798 står det att han efter sig lämnat änkan och 4 omyndige barn, Anders 12 år, Börje 9 år, Anna 18 år och Britta 15 år gamla. Förutom en brännvinspanna innehöll den faktiskt ett gammalt oxhuvud värderat till 6 skilling! Tre böcker fanns det: bibel, psalmbok och en katekes. Kreatur: 2 ston, 2 små? Oxar, 3 kor, 1 kviga, 1 stut, 3 kalvar, 1 galt och en 1 sugga. Skulder var faktiskt till Skallsjö kyrka 32 daler.

Hustru Britta dör 1801 och kanske är det då som dottern Anna Eriksdotter tillsammans med Olof Eriksson från Tollered Skattegården tar över. Här kallas Olof Eriksson som den yngre för att skilja honom från en med samma namn.

Olof Ericssons (d.y.) familj:

• Olof Ericsson, 1769-01-18, Åbo
• Anna Eriksdotter, 1780-04-01, Hustru, dotter till Erik Andersson
• Elin Andersson, 1799-02-07, Fosterdotter,
• Olof Andreas Petterson, 1806-02-06, Fosterson,

Hushåll "nr 2" under 1700-talet

Vi börjar vi om 1700-talet med hushåll "nr 2" som är Anders Knutssons familj. De har varit brukare i varje fall sedan 1681 och så kommer de att vara i varje fall tom 1710. Osäkert vad hans hustru(r) hette. Var det Ingierd och eller Malin (kanske) ?

Anders Knutssons familj:

• Anders Knutsson (1660–1734)
• Hustru Ingierd och eller Malin (kanske)
• - Barn (som vi känner till):
• Hans
• Ingeborg (1689, gift 1710 med Anders Andersson i Sävhult)
• Rangela (1694, gift 1711 med drängen Biörn Engelbrektsson i Åstebo))

Dottern Rangela gifter sig 1711 med drängen Björn Engelbrektsson från Ubbared och i varje fall 1715 är de brukare. Med stor sannolikhet är Rangela dotter till Anders Knutsson. Kanske hade Anders Knutsson varit gift innan och då fått tre barn, allt är svårt att veta.

Familjen Björn Engelbrektsson :

• Björn Engelbrektsson (1677–1753)
• Hustru Rangela Andersdotter (1687–1769). Troligen dotter till Anders Knutsson
• - Barn:
• Britta (1730),
• Annika (1732-1794)
• Britta (1733–1795)
• Ingeborg (1735)
• Ingeborg (1739 - 1801)
• - Barn troligen/kanske ur ett tidigare äktenskap:
• Peder (1712–1715),
• Ingier
• Engelbrekt (gift 1744 med änkan Eli i Ubbared)
• Anders (gift 1738 med Gunla i Stenstorp)

Björn Engelbrektssons son (troligen ur ett tidigare äktenskap) Engelbrekt Björnsson tar över. Han gifter sig med änkan Eli Bryngelsdotter ifrån Ubbared. De verkar runt 1750 lämna över till Jonas Mattson/ Mattisson år 1745 gift med Ingier Björnsdotter som bör vara dotter till Björn Engelbrektsson. Jonas kommer ifrån Floda Kvarn.

Jonas Mattson/ Mattisson familj:

• Jonas Mattisson (1719–1783)
• Ingier Björnsdotter
• - Barn:
• Erik (1746–1814, gift 1775 i Floda),
• Anders (1746),
• Pher (1748, till Staffanstorp),
• Ingigerd (1749–1819)
• Anders (1752),
• Ingrid (1755–1777),
• Britta (1759)
• Börge (1760–1760),
• Nils (1763, gift 1797 i Sturvsböle).

Runt år 1775 tar sonen Erik Jonsson över men han flyttar, troligen, efter giftermålet med änkan Karin Nilsdotter i Floda Led till just Floda led.

Nu tar hans syster Ingigerd Jonsdotter över som brukare. Föräldrarna Jonas Mattisson och Ingeborg Björnsdotter är nu gamla och slitna eller som det står " föräldrar utgamla ". Hon gifter sig med Olof Eriksson (här kallad den äldre) från Tollered 1783. År 1786 står modern Ingigerd som utgammal.

Olof Erikssons (d.ä.) familj

• Olof Eriksson (d.ä) (1750–1801)
• Ingigerd Jonasdotter (1749–1819).
• Barn:
• Erik (1784),
• Johanna (1786),
• Anders (1789, gift i Åstebo),
• Peter (1794–1799).

Runt 1800 tar Karl Esbjörnsson med hustrun Anna Andersdotter över som åbo. Han kommer ifrån Lergraven och hon från Drängsered Sörgården. De gifter sig 1797.

Mer om dessa under Familj "nr 2" – 1800 -talet

1800-talet

På 1800-talets början och fram till 1820 har vi samma åbo som runt år 1800. Det är Olof Erikssons (d.y.) familj och det är Karl Esbjörnssons familj. Vi kallar dem för:

• Hushåll "nr 1" är på 1800-talets början Olof Erikssons (d.y.) familj.

• Hushåll "nr 2" är på 1800-talets början Karl Esbjörnssons familj.

Var och en av dessa hade 1/4 hemman och tillsammans var Åstebo ett hemman på 1/2 mantal vid denna tiden.

Hushåll "nr 1" under 1800-talet

Olof Erikssons (d.y.) dör 1819 och 1822 gifter Anna Ericsdotter om sig med Mattias/Mattis Andersson. Han var tjenstedräng från Tollered Skattegård. Av någon anledning krävde detta kunglig majts tillstånd att gifta sig, men de får de. De får en son Andreas tillsammans och då är Anna Eriksdotter 43 år gammal.

Anna Ericsdotters (nya) familj:

• Mattias Andersson, 1785-06-06, Åbo, Man nr 2
• Anna Ericsdotter, 1780-04-01, Hustru, f.d. änka
• Andreas, 1823-04-04

Som inhyses bor också Britta Jonsdotter (1759-11-??) som kan vara en dotter till Jonas Mattson/ Mattisson.

Backstuga

Häradskartan från 1890-97 - Historiska kartor från Lantmäteriet

I en backstuga under Åstebo bodde på slutet av 1820-talet nedanstående personer.

Hushållet:

• Olof Nicklasson , 1802-08-27, Man,
• Elin Andersdotter, 1799-02-07, Hustru, änka?,
• Anna Britta , 1827-05-05, dotter, död 21/11 1832,
• Maja Lisa Olafsdotter, 1830-03-26, dotter

Det är mycket osäkert var denna backstuga låg. Det finns i närheten "Majsas backstuga" men kanske troligare är att det är huset som nu kallas Getås och ligger uppe på Getåsen (Notera ! inte att förväxla med torpet Getås en bit söder ut). På slutet av 1800-talet står det som backstuga.

År 1830 flyttar de till Klippan. Det fanns också en familj som bodde inhyses som flyttar till Klippan 1828 och tillbaka? 1830.

Under 1830-talet bor dessa personer i backstugan

• Elin Andersdotter, 1799-02-07, Hustru, änka?
• Anna Britta , 1827-05-05, dotter, död 21/11 1832
• Maja Lisa Olafsdotter, 1830-03-26, dotter
• Olena , 1833-04-11, dotter
• Maria , 1835-05-30, oäkta dotter
• Andreas Gustafsson, 180?-08-30, Man

Åter till hushållen "nr 1"

År 1842 dör åbon Mattias Andersson 57 år gammal och nu blir Anna Ericsdotter änka för andra gången. Anna dör 1860 och är då hela 80 år gammal. En bouppteckning från 1843 efter torparen Mattis Andersson upptar bl.a: Änkan Anna Eriksdotter. 1 häst på 5 år, 1 par oxar, 2 kor, 2 stutar, 1 kviga, 2 suggrisar och 4 får.

Deras son Andreas Mattisson tar över som åbo och han gifter sig med Maria Simonsdotter från granngården Maden.

Familjen

• Andreas Mattisson, 1823-04-04, Åbo
• Maria Simonsdotter, 1826-02-20, Hustru, Från Maden 1846
• Johanna Dorothea, 1849-05-10, Dotter
• Emma Charlotta, 1854-07-05, Dotter
• Anna Maria, 1858-02-01, Dotter
• Aron, 1860-06-27, Son
• Ada Kristina, 1867-08-11, Dotter

Familjen flyttar 1877 till Vrån.

Nu är det nästan tio år, 1877-1885, som det inte bort någon i lägenhet nr 1. Men det gjorde det säkert men de var troligen mer genomgångslägenhet för familjer som arbetade på Nääs.

Nu år 1885 flyttar Anders Peter Nicklasson och Anna Josefina Andersdotter in på Åstebo. Anders Peter Nicklasson kom från Maden och är son till Anna Simonsdotter där.

Familjen

• Anders Peter Nicklasson, 1856-03-17, Arbetare
• Anna Josefina Andersdotter, 1855-02-11, Hustru
• Golda Emilia, 1880-03-24, Dotter
• Anna Maria, 1881-12-08, Dotter
• Carl Edvin, 1883-10-07, Son
• Ellen Josefina, 1887-01-14, Dotter
• Hanna Charlotta, 1889-05-01, Dotter

Familjen flyttar till Vrån år 1901.

Hushåll "nr 2" under 1800-talet

Som skrivit ovan: Runt 1800 tar Karl Esbjörnsson med hustrun Anna Andersdotter över som åbo. Han kommer ifrån Lergraven och hon från Drängsered Sörgården. De gifter sig 1797.

Karl Esbjörnssons familj:

Familjen:

• Karl Esbjörnsson, 1772-09-26, Åbo, Från Lergraven, gift 1797
• Anna Andersdotter, 1775-12-10, Hustru, Från Drängsered sörgården
• Anna, 1798-03-11, Dotter
• Catharina, 1800-03-16, Dotter,
• Elin, 1802-10-07, Dotter,
• Anna Maria, 1805-05-27, Dotter,
• Ingjerd, 1809-02-10, Dotter,
• Anna Lena, 1812-04-01, Dotter,
• Eric, 1816-02-03, Son, Gifter sig till Hägnadsbacke
• Petronella, 1825-11-12 Catarinas dotter

Ur domböckerna 1826: Catarina Carlsdotter stämt drängen Petter Carlsson i Pålstorp angående årligt underhåll till barnuppfostran. Det blev uppskov. Nästa gång vittnade drängen Jon Petter Pettersson i Åstebo. Vid de fortsatta förhandlingarna inlämnade kärandens fader, Carl Esbjörnsson i Åstebo en skrift, som omnämnde att Petter Carlsson tre gånger besökt honom. Han ville gifta sig, om han fick överta stället under Nääs, vilket ej medgavs. Han erbjöd 40 dlr rgs, vilket ansågs förlitet.

Karl Esbjörnsson och Anna Andersdotter kommer att leva och bruka jorden tills 1820-talet. Anna Andersdotter dör 1824. Karl kämpar på trots han är sjuklig på 1830-talet. Han dör på Plikten 1843 men han stannar kvar länge på Åstebo.

En ny familj tar över 1835. Det är Johannes Andersson och Anna Maria Carlsdotter. Han kommer från Kullen och Anna Maria är dotter till Karl Esbjörnsson.

Familjen:

• Johannes Andersson, 1806-12-24, Ny åbo, rotemästrare 1835
• Anna Maria Carlsdotter, 1805-05-27, Hustru
• Carl Fredrik, 1832-01-22, Son
• Anders, 1834-03-26, Son
• Anna Lisa, 1830-11-15, Dotter

• Ingegerd Carlsdotter, 1809-02-10, Svägerska
• Anna Lena Carlsdotter, 1812-04-04, Svägerska

• Gustav? Lars Jonsson, 1817-02-05, Gosse
• Eric Andersson, , Gosse
• Gustava Ulrika Jansson, 1819, Flicka

År 1853 dör Johannes Andersson och Anna Maria blir åbo något år.

In från Ryggebol flyttar Jonas Jacobsson och Brita Maria Olsdotter och deras barn.

Familjen

• Jonas Jacobsson, 1819-04-29, Ny Åbo
• Brita Maria Olsdotter, 1820-10-16, Hustru
• Olaus, 1842-07-14, Son
• Johan, 1844-01-17, Son
• August, 1852-01-11, Son
• Anna Christina, 1847-11-16, Dotter
• Peter Albert, 1858-01-23, Son, Dör 1858
• Carolina, 1855-11-14, Dotter,
• Patrik Albert, 1860-09-23, Son,

På 1880-talet blir Jonas Jacobsson ensam, alla barnen har flyttat ut och hustrun Brita Maria Olsdotter dött 1885. Han stannar kvar som arbetskarl tills han flyttar till fattiggården Orrås år 1898.

1800-talets slut

Exakt hur kontrakten med Nääs såg ut vet vi inte men det är en trend att inte ha torpare utan att säteriet skulle mer sköta driften på de små torpen. Så också på Åstebo där nu brukarna heter "arbetare".

Vid 1800-talets slut tid verkar jordbruket ha övergått till att bli ett bruk under Nääs. I stället verkar det bli arbetare som bebor Åstebo

1900-talets början – Båda lägenheterna / hushållen

Nu när Jonas Jacobsson och familjen Anders Peter Nicklasson och Anna Josefina Andersdotter flyttat ut, det gör de 1901 och flyttar till Vrån, verkar det inte var några brukare kvar längre.

På1900-talets början bor det två familjer på Åstebo och det är änkor med deras barn.

Brita Cajsa Andreasdotter kommer närmast från Lilla Nääs. Och det är Brita Stina Larsson född Johansdotter som kommer ifrån Pålstorp, Larsesgården. På ett eller annat sätt är det här de har fått flytta till. Sedan är det Ernst Robert Johansson och hustrun Hulda Elvida Olsson.

Ena hushållet " Brita Cajsa":

• Brita Cajsa Andreasdotter, 1832-09-28, Änka 1883, dör 1906
• Anna Wilhelmnina Willhelsdotter, 1872-02-11, Dotter, flyttar till Göteborg

Bomans Ernst flyttar in 1924 från Bråten. Innan dess kommer Ernst från Källebergshage eller Bomans som det kallades.

Ena hushållet " Bomans Ernst med hustru":

• Ernst Robert Johansson, 1892-11-12, Jordbruksarbetare, "Bomans Ernst"
• Hulda Elvida Olsson, 1890-01-02, Hustru

Andra hushållet " Ebba och hennes mor":

• Brita Stina Larsson född Johansdotter, 1857-03-20, Änka,
• Ebba Emilia, 1894-05-20, Dotter

• Harald Betuel Karlsson, 1890-03-20, Son, Bl.a. jordbruksarbetare, dör 1920

Arnold Björnerås skriver:

I Åstebo var det vid denna tid bara "övergångsbostäder", omkr. 1920 bodde här Ebba och hennes mor samt Bomans Ernst med hustru, sedan dessa flyttat stod huset tomt, möjligen bodde det kursdeltagare på sommaren.

Det var 1925 som Albin, Frida och Arnold flyttade till Åstebo. Där hade förut legat en liten stuga med en tant i vardera änden av huset. Efter att ha stått tomt i många år, revs ödestugan och Albin byggde ett nytt hus men behöll namnet Åstebo. Eftersom Albin inte förstod sig på jordbruk, Gustaf och Charlotta var döda och sönerna, som efter Gustafs död skött jordbruket i Maden, hade rest till Amerika, nöjde Albin sig med att odla lite "potäter" för husbehov. Ja, och hallon förstås.

1925 - Albin Andersson och Frida From

Familjen:

• Karl Albin Andersson, 1863-02-20, Byggmästare,
• Frida Olivia From, 1869-12-28, Hustru,
• Valborg Matilda Andersson, 1898-04-22, Dotter, Folkskollärare, flyttar ut 1928
• Sten Arnold, 1913-12-22, Son,

Albin och Frida med barn och svärmor – foto Ulf Björnerås

Övre raden fr.v. George och Walfrid.

Främre raden fr.v. Gillis, Albin, Frida, Varborg, Charlotta och Folke. Arnold ännu ej född på detta foto.

Arnold Björnerås berättar:

År 1925 kom att innebära stora förändringar för oss. Pappa hade äntligen bestämt sej för att lämna Maden - efter många förhandlingar med Nääs skulle han få arrendera en tomt vid Åstebo och riva och ta vara på den befintliga ödestugan där. Han fick också löfte om ett "avträde" d.v.s. en ersättning för det arbete han nedlagt på Maden, Storleken minns jag inte men den torde inte ha överstigit 3 000 kronor. (Den skulle för övrigt betalas av den tillträdande arrendatorn). Arrendet annonserades ut och det var också någon hemma och såg på gården men så småningom blev det bestämt att Knut på Plikten skulle överta arrendet. Han brukade gården på sommaren men flyttade in i början på oktober då han gift sej med Valborg Svensson från Västeråsen. I mars hölls det på auktion i Maden jag tror att det var Sjöberg i Tollered f.d. inspektor på Nääs och Johansson på Babel som höll auktionen. Då såldes kreatur och redskap och en massa gamla grejer som varit roligt ha kvar. Max såldes med förbehåll att han skulle vara kvar i Maden eller gå till slakt - så han och kossan Flora fick vara kvar i Maden, Vid auktionen skulle det också säljas kaffe med dopp och jag minns att pappa åkte till Lerum och köpte småbröd hos bagare Bergström.

Strax före auktionen kom George hem alldeles oförberett - han hade trasslat till det med skilsmässa från Anna och efter tidigare kontakter med Levi Phetrus som tillsamman med Einar Ekberg besökt Carlifornien var han nu inbjuden att Predika inom Pingströrelsen i Sverige. Han återvände senare under sommaren till U.S.A. men predikade innan dess en kväll hos Wallin i Drängsered, Året efter återvände han till Sverige på kallelse av pingstförsamlingen i Nässjö.

Under sommaren höll Pappa och Valfrid på nybyggnad av prästgården i Kusebacka och på kvällarna rev han den gamla Åstebostugan och lade grunden till det nye huset. En del av det gamla virket togs tillvara, timret skräddes om och användes till första våningen, Likaså användes gamla bräder och tegel till yttertaket. Från det gamla huset i Kusebacka tog pappa tillvara fönster och en del dörrar samt innertrappan. I början av okt.1925 var huset inflyttningsfärdigt med undantag av målningen som sedan utfördes av en målare Lunddahl (berg) från Alingsås. Den enda moderna bekvämligheten var avlopp med en utslagsback i köket, inte värmeledning, vatten eller el-ljus. Som vattentäkt användes en gammal befintlig brunn som senare fördjupades försågs med brunnsringar av betong. Senare, omkring 1928 drogs vattenledning fram till huset med en handpump över utslagsbacken i köket. År 1927 gjorde pappa upp med Nääs Fabriker om framdragning av el till Åstebo, förutsättningen var att Nääs samtidigt tog in el till Lyckebo, Plikten och Rydings. Båda ställena i Maden fick inte el.-ström förrän år 19??.

Första året som vi bodde i Åstebo stod ett gammalt uthus kvar där vi nu har grönsakslanden men det revs efter något år, det var förresten rätt fallfärdigt, och pappa byggde ett nytt där garaget nu står. När vi flyttade in í Åstebo köptes också en del nya möbler, det var en buffé, ett matsalsbord med fyra stolar och ett par piedestaler allt i brun ekfärg. Vi hade ju kvar från Maden en röd stoppad svängd soffa med 6 st stolar och ett "divanbord" samt orgel och gungstol m.m. Pappa köpte också en stor invensionssoffa som antagligen tillhört Fröken Lilja i Missionshuset och som såldes på missionsauktion. (I Missionshusets lilla sal fanns också en mangel som användes av de kringboende när tvätten skulle manglas.) Orgeln som antagligen var inköpt i början på seklet hade vi kvar till 1935 då jag köpte piano och lämnade orgeln i byte.

På sommaren 1927 började jag mitt första arbete som var rovgallring på Nääs. Det var stora odlingar med rovor och nästan alla ungar på Nääs var sysselsatta där en del av sommaren. Jag tror att jag höll på så att jag tjänade ihop 50 kronor till en begagnad cykel som jag köpte i Alingsås. Längre fram på sommaren började jag hjälpa till på bygge som Pappa och Valfrid hade i Aspenäs Villastad som just hade börjat byggas ut, och där dom byggde tre små villor. Jag fick bl.a. hjälpa murarhantlangaren att bära murbruk och tegelsten och sedan också laga till lerbruk åt kakelugnsmakaren det var således inte värmeledning i dessa hus. Murbruket gjordes också på platsen, osläckt kalk släcktes med vatten i stora bingar och blandades sedan med sand till murbruk. Mera om byggnadsteknik senare.

På hösten 1927 började också konfirmationsundervisningen och de flesta även frikyrkobarnen gick och "läste" för prästen eftersom det inte var "bibelskola" i missionshuset varje år. Jag började också gå och läsa för Nygren som var komminister i Skallsjö men när sedan Pastor Ljungqvist började bibelskola gick jag där också. Prästen hade sina lektioner i gamla kommunalhuset vid kyrkan där vi väl var ett 20-tal elever. Barnen vid Tollered hade i regel redan börjat arbeta vid fabriken och där var ordnat så att prästen undervisade dom särskilt antagligen på kvällstid. Nygren var ju en snäll människa och säkert också bättre som lärare än som predikant (han hade talfel) men egentligen minns jag inte mycket av hans undervisning. "Läsningen" avslutades ju med förhör på lördagen och med nattvardsgång på söndagen. Det var tradition att konfirmanderna skulle klä kyrkan till den högtiden och vi var då ute i skogen och plockade grönt till girlanger, i samband med det var det också fotografering. I bibelskolan var det tre flickor och jag som gick och läste det året och vi träffades i regel i pastorns bostad varje vecka, han bodde då i andra vån. i Skallsjö Missionskyrka. Jag tror nog att undervisningen i bibelskolan var mycket "modernare" upplagd än prästens undervisning. Vi hade en lärobok eller handledning och fick också själva skriva en hel del. Den kursen avslutades med förhör vid en gudstjänst den 3 juni 1928. Till konfirmationen skulle alla ha nya kläder, pojkarna mörk cheviotkostym med långbyxor, stärkskjorta och svart skärmmössa och flickorna vita klädningar.

Vid den här tiden återupptogs också juniorarbetet i Missionskyrkan som legat ner några år i brist på ungdom. Det var Ljungkvist som var ledare men också Hilmer Karlsson hjälpte till och för flickorna var "Vrån Ellen" ledare. Det var arbetsmöten på måndagskvällarna då flickorna sydde och pojkarna lövsågade och gjorde borstar som sen såldes på auktion. Så hade vi programmöten, bibelstudier och brevaftnar. Vid den tiden bildades också en juniorförening i Floda och nere i Aspen hade också bildats en förening som vi hade mycket kontakt med. År 1929 anställdes den förste juniorsekreteraren på Västkusten och vid ett besök i Skallsjö propagerade han för ett juniorläger på Gräfsnäs sommaren 1929. Jag åkte dit, ensam från Skallsjö, och där träffade jag Sonja första gången.

De här åren höll ju Åke Hilmersson och jag ihop och trivdes så bra i juniorföreningen att vi höll oss kvar där så länge som möjligt. Så småningom kom vi ändå över i ungdomsföreningen och med i musikföreningen. 1933 valdes jag till ordförande i ungdomsföreningen. Åke gick på evangelistkurs och var ute som evangelist tills han började på Teol. Seminariet 1938. Jag var sedan ordf. tills vi började med V.P. i Floda 1942 då Erik Florell blev ordf. fram till 19?? då jag åter blev ordf. till 1955. Vi hade dessa åren en väldigt livlig verksamhet med ungdomskurser, studiecirklar och besök av olika talare. Vi började också med de gamlas dag då vi gick igenom mantalslängden och bjöd in alla pensionärer i Skallsjö till en fest. Vi hyrde också buss och gjorde utfärder som så efter hand blev tredagars resor både söder och norrut och till Norge. En stor upplevelse denna period var det stora allkristna ungdomsmötet i Stockholm 1939 där vi var tre från Skallsjö med. Där hade vi tillfälle höra den gamle Prins Bernadotte, den unge Bo Giertz och flera andra av de "stora" ungdomsledarna.

Mycket annat intressant hände också under 30-talet. Nazismen började sticka upp men också Oxfordrörelsen som bl.a. en del författare greps av och jag hade tillfälle höra Harry Blomberg och Ivan Oljelund. I det nybyggda konserthuset hörde jag Tor Mann dirigera Göteborgssymfonikerna och där spelade också Fritz Kreisler, världsviolinisten, och där reciterade Maria Schildknecht och på stadsteatern hörde jag Anders de Wahl i "Det gamla spelet om envar". Något senare hörde jag Poeten och sedermera biskopen Nils Bolander predika i Johanneskyrkan och i Betlehemskyrkan talade nazistmotståndaren Niemüller.

Tillbaka till 1930. Jag fortsatte att vara med pappa och Valfrid ute på byggnads arbete och fick på så vis utbildning till byggnadssnickare och blev också fackföreningsmedlem, Någon gång på våren 1932 fick jag av Pastor Ljungkvist ett prospekt från Karlskoga Praktiska Läroverk som förutom vanliga folkhögskolekurser också byggnads- och el-kurser. målar- och handels linje och jag tyckte att den här byggnadslinjen verkade intressant. Men det kostade pengar och det hade ju inte jag några och inte var väl pappa så intresserad av det här. Det fanns dock möjlighet att söka nedsatt kursavgift och jag skickade in ansökan och fick av giften nedsatt med hälften och då anmälde jag mig och började kursen den 1 november 1932. Det här var ju första gången i livet som jag gav mig ut i livet och Karlskoga låg ju väldigt långt bort. Jag åkte tåg till Laxå där jag bytte tåg till Degerfors och sedan tror jag det var buss till Karlskoga. Där var rum ordnat genom skolan, ett litet inackorderingsrum nära skolan som jag delade med en smålänning som hette Petrus Sandhal och också var Missionsförbundare. För rummet betalade vi 15 kr. var i månaden och det var ju billigt men det var ju heller ingen lyx. På söndagsmornarna fick vi i regel kaffe. på sängen och det var ju snällt men kaffet var så svagt så det var nästan odrickbart. Maten åt vi i skolans matsal vid långbord och maten var då inget att klaga på, för den betalade vi 55 kronor i månaden. Så var det då kursavgift och en del läroböcker och undervisningsmaterial och ett och annat kondisbesök även om vi ibland bara beställde "ett glas vatten och en tandpetare" Jag hade dels lånat lite pengar av pappa och så fick jag då och då några kronor från Bojan och Valfrid. Det blev ändå inga utsvävningar men det var roligt ändå. Vi var ett gäng som höll ihop och träffades ibland hos varandra och det var trevligt även om vi ibland fick laga möblerna dagen efter. För övrigt var nog alla som gick på skolan angelägna att utnyttja den här månaderna så det jobbades nog både på dagen och sena kvällar. På den byggnads tekniska linjen skulle vi t.ex. under de första månaderna skumma igen om realsk, matte kurs för att sedan kunna göra statiska beräkningar. Vi hade som huvudlärare en gammal ingenjör och han var väl lite gammalmodig i sina metoder. Vi hade också rätt mycket tid i byggnadsritning och det hade ju jag sedan en hel nytta av. I Svenska hade vi en ung trevlig fil.mag., han var också ordf. i en SSUH-förening på skolan där jag blev kassör och där vi också hade en del trevligt bl.a. på småskoleseminariet i Kristinehamn dit vi åkte packade i en förhyrd bil. Annars var det ju inga vidare kontakter mellan elever och lärare. De här åren hade Sverige drabbats av Kreugerkraschen med depression och massarbetslöshet, Ernst Rolf tog livet av sej och i Tyskland kom Hitler till makten och vi som gick på skolan var alla i 20-årsåldern och ganska blåögda.

Vid denna tiden höll pappa fortfarande på att arbeta, vintern 1932-33 på ett nybygge vid Aspen då han gick till Floda varje dag åkte tåg fram och tillbaka och sedan hem från Floda på kvällen. Den 20 febr. 1933 fyllde han 70 år och strax efteråt fick han en besvärlig reumatisk värk som höll i sig över hela sommaren Han försökte med olika läkare och alla möjliga huskurer och fick också massage och efterhand blev han så gott som helt återställd. Han hade ju tidigare jobbat med trädgården men när jag kom hem den 1 maj fick ju jag försöka klara det. Valfrid hade då en ombyggnad av Folkets Hus i Partille och jag började där men flyttade sedan över till Kungsbacka där vi hade en stor nybyggnad. Vi hyrde ett rum där och under tiden därnere ritade jag på kvällarna en villa i Lerum, (nuvarande LIS fastighet) det var min första villaritning och det blev sedan en del under åren.

Våren 1933 mönstrade jag och begärde att bli placerad vid flygvapnet men det blev istället infanteriet. De här åren var det stora nedbantningar på försvaret och en del årsklasser blev inte inkallade. Eftersom pappa var sjuk och jag behövdes hemma begärde jag uppskov med militärtjänsten i fredstid och det gjorde att jag blev inte inkallad förrän till den 10 jan 1941. Då hade jag tänkt om betr. det väpnade försvaret och begärde vapenfri tjänst. Jag ryckte iallafall in till T.2. i Skövde och vi var då ytterligare några som var vapenvägrare. Efter många turer var det klart att vi skulle få göra vapenfri tjänst men vara kvar på regementet - något som flera år senare skulle visa sig vara fel. Jag kom de 9 månader som jag var inkallad 1941 att jobba med byggnadsunderhåll och det var ju ett fredligt jobb. Jag blev sedan inkallad 1943 och 1944 och slutligen 1951 då det upptäcktes att jag hela tiden varit felaktigt placerad. Jag skickades hem och blev omplacerad till ett arbetskompani i Borås men blev sedan aldrig inkallad mer.

Inkallelsen 1944 kom ur många synpunkter olämpligt. Sonja och jag hade äntligen bestämt oss för att gifta oss - det var ju på tiden eftersom vi båda var över 30 år. Jag skulle bygga till och om Åstebo och Mamma skulle bo kvar i 2 vån. Vi hade tänkt gifta oss på sommaren och jag hade börjat schakta för tillbyggnaden men den 15 maj åkte jag in och kom inte hem förrän den 15 aug. Då hade Valfrids grovarbetare gjort färdigt grundarbetena och jag kunde med detsamma börja med byggnadsarbetet - några dagar med hjälp av Sven (Georg). Snickerierna gjorde dom på Nääs Fabrikers verkstad och en del material köpte jag också där. Rudolf Abrahamsson gjorde rörläggeriarbetet och Sven Björk målade och med ett nödrop blev vi klara med det mesta till den 29 oktober då vi gifte oss - men det är en annan historia. 

Albin Andersson fyller 75 år – Foto Karin Antonsson

På bilden ovan fyller Albin Andersson 75 år 1938 och grannarna uppvaktar honom.

På vänster sida om Albin sitter Hilmer Karlsson som var Missionsförsamlingens ordförande. Hilmer Karlsson bodde på Lilla Nääs. Männen bakom honom är Evald Johansson, Kondrad Johansson med fiolen, Einar Johansson med mandolinen. Alla dessa Johanssons, var bröder och kallades för "Lyckebopojkarna" eftersom de var födda i Lyckebo (huset innan Åstebo).

På höger sida om Albin sitter Karl-Erik Karlsson från Främre Maden och eventuellt ytterligare en "Johansson".

Åstebo - en tid av hallon och mycket musik

För att tjäna lite extra pengar plockade barnen ofta bär, som Charlotta och Frida sedan åkte in till Göteborg för att sälja. När Albin var pensionär i Åstebo odlade han hallon som han skickade med en trädgårdsmästare att sälja i Göteborg. Tydligen trivs hallonen i Åstebo, för även Arnold har odlat hallon där, om än bara i liten skala.

----

Albin och Frida sjöng gärna och Albin spelade både gitarr, fiol och även orgel i hemmet. När de flyttade till Åstebo byttes orgeln mot ett piano. Valfrid har sagt att "Albin spelade alldeles utmärkt med sina grova arbetarhänder". Även grannarna i Hitre Maden tyckte om att sjunga och spela och ibland gick familjerna upp på ett berg om sommarkvällarna. Där satt de sedan och sjöng, spelade och njöt av den vackra utsikten över Nääs och sjön Sävelången i den ljusa kvällen. Albin och Frida hade ofta besök i Maden, framför allt av "läsare" och mostrarna Hilda och Nathalia.

Albin var med i Frisinnade föreningen, som i stort sett var samma sak som Liberala partiet. Den största skillnaden var att Frisinnade föreningen bestod av framför allt nykterhets- och frikyrkofolk, dit ju Albin hörde. Han satt med i både kommunalfullmäktige och i vad som kallades pensionsnämnden. Dessutom var han aktiv i missionsförsamlingen och var med om att starta bl.a. en ungdomsförening.

Enligt uppgifter var Albin en initiativrik, energisk och snäll människa med ett gott humör och humor. "Lätt och ledigt ska det gå!", tyckte han om det mesta, och Arnold minns hur han sa att "De ska va gläddje å hännförelse i Guds församling!". Ja, som en av de som arbetade för Albin sa: "Va Albin var rolig!" Frida var väldigt snäll och "lugnare än Albin på något sätt". Det var nog så som August Flodén, Fridas svåger och Albins bror, diktade till henne på hennes 50-årsdag: " ... hon har ett hem, vars sol hon själv vill vara ... ", och man kan bara beundra henne.

Albin dog mycket plötsligt en söndagsnatt 1942 hemma i Åstebo. Frida och han hade gått och lagt sig för att sova, då han sa att "hemskt vad varmt här är!". Han reste sig och öppnade ventilen på kakelugnen. Sedan satte han sig på sängkanten, tog Frida i handen och bara sjönk ihop. Han hade tidigare haft besvär med hjärtat, så antagligen var det detta som krånglade igen. Han blev den förste att begravas i Floda missionskyrka, som han själv varit med om att bygga. Frida dog, 82 år gammal, på ett privat sjukhem nära Liseberg i Göteborg. Då hade hon varit dålig i många år. Hon bodde hos sin son Arnold och hans familj i Åstebo nästan ända tills dess att hon dog på julafton 1951.

Trulsås släktförening

Albin och Fridas barn

George Valfrid Valborg Gillis Folke Arnold – 1923 – Foto Karin Antonsson

Arnold och Sonja Björnerås

Familjen:

• Sten Arnold Björnerås, 1913-12-22, Verkmästare och medlem av kommunstyrelsen
• Sonja Margareta Björnerås, 1913-06-14, Hustru
• Margareta Christina Björnerås, Dotter
• Anders Björnerås, Son
• Ulf Björnerås, Son
• Per Björnerås, Son

Arnold var med i Missionskyrkans junior- och ungdomsförening och det var just genom den föreningen som han träffade sin hustru Sonja Eliasson. 1942 tog han sig namnet Björnerås, efter det torp där hans far var född - Lilla Björnås. Namnet Björnås var redan upptaget. Arnold gifte sig med Sonja 1944.

Frida fyller 80 år 1949. Omkring henne står de traditionella blommorna. – Foto Karin Andersson

Efter att Albin dött 1942 bor hans hustru Frida kvar. Pga av detta byggs huset nu om så att Frida kunde bo på 2:a våningen och där bor hon, nästan till hon dör 1951. I resten av huset bodde Arnold och Sonja. Snart tillkom också de fyra barnen Margareta/Christina, Anders, Ulf och yngst var Per.

Åstebo som det såg ut under större delen av 1900-talet – Foto Ulf Björnerås

Arnold arbetade inledningsvis hos sin bror Valfrid Flodens byggfirma i Lerum men studerade därefter vid Karlskoga folkhögskola. Mellan 1955 och 1978 var han verksam inom Göteborgs socialförvaltnings byggnadsrotel. Här arbetade han bl.a. som verkmästare och han avslutade karriären som sektionschef.

Han hade genom åren många kommunala uppdrag i Skallsjö landskommun, bl.a. biblioteksstyrelsen, kulturnämnden, byggnadsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Det var hektiska dagar när kan efter en arbetsdag kom hemcyklande från tåget och Floda station. Äta middag för att sedan cykla tillbaka den knappa halvmilen till Floda för något möte. Det måste varit segt att cykla hem igen på kvällskvisten.

Skallsjö landskommuns ordförande, ledamöter och kamrer, år 1955 - Foto "Stads- och kommunhistoriska institutets (SKHI) - Ortshistoria"

På bilden ovan till vänster:

Uppe till vänster: Kommunalfullmäktiges ordförande, sjukkasseexpeditör Arvid Thelin, Solhäll, Floda. Nere till vänster: Kommunalkamreraren Knut Erik Tengelin, Anderstorp, Floda.

Bilden till höger:

Kommunalnämndens ordförande och ledamöter:

Bakre raden fr.v.: konduktör Viking Hall, Floda, verkmästaren Arnold Björnerås, Åstebo, Floda, verkstadschef Åke Josefsson, Högsbo, Floda, kontorschefen Per Gustafsson, Tollered.

Främre raden fr.v.: vaktmästaren Oscar Andersson, Nääs, Floda, ordf.: textilarbetaren Gustaf A. Rydgren, Slutet, Tollered, förman Ragnar Johansson, Salalyckan 2, Tollered,

Arnold var dessutom med om att bilda Skallsjö hembygdsförening och konsertföreningen i Skallsjö. Han dör 1999 och då? säljs huset. Sonja flyttar till Hedegården där hon dör 2009.

Den 19/1 1996 lämnar Arnold och Sonja Åsterbo. De flyttaar till posthuset i Floda centrum. När Arnold dör 1999 flyttar Sonja till riksbyggen och sedermera till Hedegården där hon dör 2009.

1997–2017 – Familjen Rydén

Efter familjen Björneås köpte familjen Rydén Åstebo 1997. Åsa har släktband med Arnold Björnerås som var kusin med hennes morfar. Båda härstammar från Trulsås som många av dagens Flodabor gör.

Familjen:

• Gustav Rydén
• Åsa Rydén
•  - Barn:
• Emilia
• Sara
• Oscar
• Maria

Det gamla huset, som byggs av Albin Andersson runt 1925, revs och ersattes av ett nytt trevåningshus på cirka 400 kvm. Det är detta hus som står där idag.

Gustav Rydén drev tidvis trä- och slöjdverksamhet i en verkstad och garage som Arnold Björnerås byggt. Denna verkstad byggde Gustav större och om för att passa hans behov.

2017–nutid – Familjen Simon

År 2017 förvärvades Åstebo av familjen Simon:

Familjen:

• Henrik Simon
• Therese Simon
•  - Döttrarna:
• Josefine
• Sandra

Henrik, som har stort bilintresse och arbetar som fordonslärare, har importerat flertalet bilar från USA som renoverats i verkstaden som Gustav tidigare rustat upp.

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson, Gunnar Johansson (Kjell Johansson)

Källor: RAÄ, Riksarkivets, Kyrkböcker, mantalslängder, jordeböcker, Vättle härads domböcker, mm, "Nääs i äldre tider" av Hans Thorbjörnsson, Lars-Erik Karlsson, Bengt Olsson , Ortnamnen i Älvsborgs län, Vätte härad, Karin Antonsson, Ulf Björnerås, Åsa Broman, Henrik Simon, Åsa Rydén, Ortsnamnsregistret och Arnold Björnerås / Bengt Flodén / Thomas Svensson

Bilder: Karin Antonsson, Ulf Björnerås, Mats Ericson, Riksarkivet och Häradskartan ur Lantmäteriets historiska kartarkiv, "Stads- och kommunhistoriska institutets (SKHI) - Ortshistoria"