Maden

Maden – Främre/Hitre och Bortre

Medeltiden – dags dato

Under kronan och Nääs - Friköpt

Utkast !!

Summering

Att göra

Början

Till att börja med så hette Maden inte Maden så tidigt som vi vet i alla fall. Det äldsta namnet på platsen är Buarhult (1550) , Burås (1565) och Anmarkebo (1572). Namnet Maden kommer först år 1600 och då stavat Maen.

Namndelen Bu(a)r- kommer ursprungligen från det fornsvenska (genitiv) av ordet bod (som förr även stavades bud). Bod bör här vara fornsvenskt bodh '(förvarings)bod'. Detta kan åsyfta förvaringsbodar av olika slag, oftast sannolikt bodar uppförda vid slåttermarker för förvaring av höet, kanske även för övernattningsbruk. Huvudparten av -bodha- namnen är medeltida, men några har säkerligen tillkommit under vikingatiden. Detta ord är vanligt ibland annat Västergötlands skogstrakter.

Kanske var det Nääs by, som fanns innan Nääs slott, som hade sina bodar här. Även närbelägna Åstebo och Stålebo bör ha haft samma funktion.

Gården Maden är i första jordeböckerna ett kronohemman på ett 1/2 mantal. Gården ligger vid madmarker dvs. våtmarker eller sanka ängar.

1500-talet

Vid Älvsborgs lösen 1570 står Börie i Maden som Nils Perssons landbo, alltså som frälsebonde. Han skattar då för 2 st. käfflingsoxar, 4 st. kor, 1 skålpund koppar och 3 lod silver för vilket han utger (betala) i skatt, för silvret 1 ½ mark i penningar och för boskapen 7 mark och 2 öre. Verkar vara en ganska välbärgad gård, dock med bara ett halvt mantal .

Troligen är det samme Börge i Man som 1595 pliktar för några ekar han huggit, Konungsaken (dvs pengar till kungen) 3 daler och häradet 2 daler.

1600-talet

När århundradet börjar är det Björn som bor på Maden och det är ett halvt kronohemmen. 1625 nämns en Börje i Maden i domböckerna och 1628 är det han som brukar hemmanet.

Maden blir ett Frälsehemman 1638

Maden var på början av 1600-talet förlänade till Göran Eriksson på Nääs. Sedan återkallades de till kronan, till dess att Beata Oxenstierna på Nääs år 1638 gör flera inköp från kronan och där ingår Maden som ett 1/2 kronohemman. Maden var sedan 1602 pantsatt till Margareta Göransdotter Ulfsparre. Den panten måste ha lösts in i samband med försäljningen 1638.

När Beata Oxenstierna avlider 1652, vill Göran Ulfsparre besitta Nääs. Han byter ett antal gårdar med sina systrar och svågrar för att kunna erhålla hela egendomen. Här ingår Maden.

År 1654 vill Göran Ulfsparres fogde Lars Trana njuta ( =erhålla) Maan, Qikulla, Grufven och Stålbo som hans Nådes fru köpt och av honom in under Nääs enskilte rå och röö ligga på ett skogelag. Nämnde ej frälse och skattegårdar i Tollered intresserade. Aldrig lytt under Nääs eller befinnas vara byggda på Nääs ägor för än nu de genom laga köp de under henne äro.

Åstebo och Maden – Utsnitt ur kartan Skallsjö socken Floda, Geometrisk ägoavmätning - 1655.

På kartan kan man se att Maden hade marker på båda sidor om Vida ån.

Tiderna under 1600-talet var svåra och Maden fick 1675 befrielse från utlagor för de tre senaste årens missväxt. Så 1676 måste en del gårdar värderas ner (förmedlas). Maden förmedlas från 1/2 till 1/4 mantal. Detsamma gjordes med flera andra av Nääs gårdar.

År 1682 anger gårdsfogden på Nääs, Wilhelm Trana att Maden ligger utom rå och rör (och var då inte så skattemässigt gynnat).

Personer på Maden

Vad hette de som bodde på Maden på 1600-talet? År 1600 var det Björn, 1625 Börje, 1642, Ambjörn, 1650 Jon?, 1652 och 1655 Bengt, 1660 Jon. Åren 1665-1684 var Ambjörn Andersson brukare.

Denna Ambjörn Andersson och Maden finns i domböckerna flera gånger:

  • 1678 var Ambjörn Andersson i Maden upprörd, när Lars Gunnarsson i Åstebo kallade honom "'skälm och prackare" (något som "skojare och tiggare").
  • År 1682 togs ett förbud åter upp i domstol: framför allt får Kvikullas och Madens boskap inte vistas på Flodas enskilda utmark under höst, vinter och vår. Den som bryter mot detta ska betala 40 daler silvermynt i böter. Förbudet gäller särskilt om boskapen drivs genom ängarna eller om man på annat sätt använder en otillåten väg dit. Bönderna i Åstebo, som vintertid måste söka mulbete åt sin boskap på de gemensamma ängarna, förbjuds också att göra detta utan vederbörligt tillstånd. Om boskapen ändå kommer dit utan lov ska de betala 3 riksdaler i böter för varje gång.
  • 1684: Pådömdes frälsebonden under Nääs, Ambjörn i Maden på befallningsmans anklagas för att ha fällt en frisk ek. Pliktar till jordägaren 9 daler, till rätten 6 daler och åt laga 6 daler.
  • År 1698 skall Ambjörn i Maden betala å sin salig dotters, hustru Börtas vägnar till Joen i Stillestorp 6 daler silvermynt och däremot få den brännvinspanna som tillhör Ambjörn och står hos Joen.

På slutet av 1600-taler är det troligen Ambjörns son Anders Ambjörnsson (1661-1707) som tar över. Så nu ser vi också första kvinnorna. Börta Ambjörnsson är vittne i ett dop.

Troligen har Ambjörn Andersson, hustru okänd, i varje fall fem barn: Anders, Börta, Dordi, Anna och Joen. Börta gifter sig först med Per Helgesson 1694 och sedan två år senare med Måns Andersson. Dordi med Sigge Andersson 1698 och Anna med Niels Pehrsson 1701. Joen återkommer vi till på 1700-talet. Anders Ambjörnsson gifter sig 1702 med Karin Andersdotter (1681-1749) och hon var från Källeberg.

1700-talet

1700-talet börjar inte alls bra för Maden. Nu var det dags för sonen Joen Ambjörnsson att gifta sig. Det var Karin Nilsdotter ifrån Gaddås som skulle bli brud men tyvärr blev det inte så.

Från domböckerna för 1701:

Britta Posses befallningsman Wilhelm Trana framförde hur drängen Joen Ambjörnsson i Maden, sommaren 1700 belägrat de då 17 åriga pigan Anna Nilsdotter i Gaddås. Bägge födda på Nääs frälsegård och vistandes där. Pigan blev havande och födde den 18/4 1701 ett piltebarn Per - som ännu lever.

Gifte mannen Esbjörn Siggesson på Kullen var vittne till att samma dräng vid jultiden 1699 trolovat sig med Annas 20 åriga syster Karin Nilsdotter. Anna hade 1699 kommit till Joens föräldrar för att tjäna piga i Maden. Stannade kvar till sommaren 1700 eftersom dottern i Maden fått tjänst hos herrskapet på Nääs och eftersom fadern Nils Svensson i Gaddås, ej ville låta Karin - som Joens fästmö komma till Maden innan de blivit vigda.

Joen och Anna hade varit i Göteborg, vid återfärden kom de till Nääs ängar, där han tvingade henne till samlag. Hotade att skjuta henne om hon röjde för någon vad som hänt. Detta hände en gång till på Madens gärde när föräldrarna var på slåtteröl på Nääs och legopojken Anders Torstensson också var borta för att slå. Därefter låg han inte mer med henne. Hon dolde händelsen till efter julen 1700.

Fadern bjöds till Maden då det lysts två gånger mellan Karin och Joen. Anna talade om det utan att veta att Joen belägrat även systern Karin två gånger i samband med lysningarna. Och nu är Karin också havande. Joen rymde när han fick veta detta och ingen vet var han uppehåller sig. Joen hade sagt till brodern Anders samt svågern Sigge i Krösekullen att till döden skjuta, han hade hotat dem också, då de talade allvar med honom. Anna friades från böter för lägersmål - Joens våld och hot. Karin visste ingenting alls om Joen och Anna när hon låg med Joen. En blödig och enfaldig människa såväl som hennes föräldrar. Systern frikändes men hovrätten hörs.

Anders Ambjörnssons och Karin Andersdotters familj:

  • Anders Ambjörnsson 1661 - 1707
  • Karin Andersdotter 1681 - 1749 från Källeberg
  • Peder 1703, Son
  • Ambjörn 1706, Son

1707 dör Anders Ambjörnsson, 46 år gammal, och Karin Andersdotter blir änka.

Redan nästa år 1708 gifter änkan Karin om sig med drängen Anders Jonsson. From nu är Anders Jonsson som är den nya brukaren på Maden. Här ska Kärrasläkten börja.

Karins "nya" familj:

  • Anders Jonsson 1686 - 1756 gift 1708
  • Änkan Karin Andersdotter 1681 - 1749 änka efter Anders Ambjörnsson
  • Karin 1710, dotter
  • Karin 1712, dotter
  • Joen 1713 – 1769, son
  • Anders

Enligt muntlig tradition skulle den s.k. Kärrasläkten bebott Kärret eller Maden sedan 1717. Detta måste vara att en Anders Jonsson år 1708 gifter sig med änkan Karin Andersdotter i Maen (Maden).

1711: Greve Oxenstierna anhåller att de som åverkat skog i hans skog måtte plikta. Bl.a. Anders Joensson i Maden och Anders Joensson i Lergraven, huggit i Gietåsen i samma lid.

Ur Vättle härads domböcker, sommartinget 1724 .

Assesorn välborne P. Götenstjärna hade genom sin skogvaktare Anders Jonsson i Maen anmält för rätten huru som å dess skog skulle vara stulna 26 sparrar av timmerstockar vilka sedemera äro körda in på Gudmund Anderssons i Bergsgården Ryggebohls skogstag och som han vill förmena denne att äga .

Tydligen var Anders Jonsson nu 1724 skogvaktare för Nääs där dåvarande ägaren hette Nääs Peter Göthenstierna.

År 1739 gifter sig sonen Anders Andersson, i Karins "nya" familj, och på Maden med Kierstin Hansdotter från Kullen. Året efteråt 1740 gifter sig sonen Joen Andersson, också i Karins "nya" familj, och på Maden med Britta Hansdotter från Drängsered. From nu står Jon/Joen Andersson som brukare till Maden. Detta gör han i 30 år till 1770.

På ett eller annat vis verkar Maden vara obrukat runt 1750. 

Familjen:

  • Joen Andersson 1713 - 1769 gift 1740 med
  • Britta Hansdotter 1719 - 1785 från Drängsered, dör 66 år gammal av hufvudsot
  • Katarina 1740 januari, dör tre veckor gammal
  • Marit 1740 november
  • Britta, gifter sig 1771 med drängen Jonas Larsson i Svederna?
  • Anna 1746 – 1747, dör 1 år gammal
  • Hans 1748 gifter sig med Maja Eriksdotter 1771, till Kärret
  • Anders 1750
  • Anders 1753
  • Karin 1755, dör 9 månader gammal
  • Per 1757 - 1758
  • Per 1760
  • Lars 1771 – son till Britta och Jonas Larsson

Bröder Hans och Anders Jonsson föds på Maden. Först verkar det som Hans bor på Maden med sin bror Anders men sedan bor Hans på Kärret. 1785 står det att Hans Jonsson är "utfattig lämnat bruket". Brodern Anders Jonsson tar över Maden och gifter sig med Britta Swensdotter. Men redan 1795 är han så fördärvad av värk så att hustrun brukar hemmanet. År 1800 är även hustrun bräcklig.

Familjen:

  • Anders Jonsson, 1753-1808, Brukare
  • Britta Svensdotter, 1757-1810, Hustru
  • Catarina
  • Kierstin, gifter sig 1808
  • Petter, 1785-06-23
  • Jon, 1788-04-06
  • Anders, 1791-03-06
  • Lars, 1793-07-14
  • Börge, 1795-09-13
  • Hans, 1798-02-18
  • Britta, 1801-09-27

Åren runt 1800 är röriga

År 1800 är fortfarande Anders Jonsson och hustrun Britta Svensdotter brukare av Maden. Men 1805 är det Petter Andersson och 1810 Petter Nilsson och senare Britta Vestman som var änka och inhyses. Britta Vestman bort kvar tills på 1820-talet med sin son Jan Fredrik.

Fortfarande bor Anders Jonsson kvar men han dör 1808 på Maden i feber. Hustrun Britta Svensdotter dör 1810 på Maden, fattig och i bröstvärk. I samband med detta flyttar säkert alla barnen ut.

På slutet av 1810-talet flyttar paret Nils Nilsson och Agneta Svensdotter in på Maden men redan 1825 flyttar de till Hästhagen. De har tre barn Niclas, Sven och Johannes. Niclas dör 1825.

Viktiga året 1824

En viktig tidpunkt i Nääs historia är år 1824. Då förvärvar Peter Wilhelm Berg Nääs, och därmed börjar en ny era i godsets historia. På 1830-talet sålde Peter Wilhelm Berg en del av Nääs, som kallades för "Lilla Nääs" till sonen Johan Theodor. Maden hörde till den del som fadern själv behöll och som kallades för "Stora Nääs". Vid arvsskiftet efter Peter Wilhelm Bergs död gjordes en annan uppdelning av säteriet Nääs. Det var nu bröderna Johan Theodor och Gottfried som delade egendomen mellan sig. Gottfried blev ägare till huvudgården Nääs, inklusive Maden med flera gårdar. Gottfried sålde egendomen år 1868 till August Abrahamsson.

En annan viktig sak som hände i Madens historia 1824 är med Eric Svensson och Elin Nilsdotter/Hansdotter flyttar in på Maden. Se mer om detta

Delning i Främre (Hitre) och Bortre Maden

Ända sedan slutet av 1600-talet hade Maden varit ett 1/4 hemman men nu under åren 1838-40 så delas hemmanet i två delar om vardera 1/8 del. Man kan fråga sig varför det nya stället inte fick ett nytt namn? Kanske var det så att åkrarna och ängarna delades och då blev det naturligt att kalla de båda för Maden ?

Då är frågan vilket som är det ursprungliga Maden? Om det är Främre (Hitre) eller Bortre går inte att fastställa helt säkert. På äldre kartor 1655 och 1836-38 ligger huset nära Getåsen till öster, såsom dagens Främre Maden. På kartan från 1836-38 kanske lite längre söderut såsom dagens Bortre Maden gör.

Tittar man på husförhörslängderna är väl frågan: Bodde Eric Svensson med hustru kvar på samma ursprungliga ställe eller odlar dessa upp ett nytt och bygger ett nytt hus också? Eller var det den nya torparen Simon Pettersson som odlade nytt och byggde nytt ?

Så bodde Eric Svensson med hustru Elin Nilsdotter/Hansdotter kvar i det som kom att bli Främre (Hitre) Maden? Undertecknad tycker detta verkar troligt men har inga bevis.

Generalstabskartan - 1869 - Utsnitt Lerum, Floda - Historiska kartor från Lantmäteriet

Häradskartan från 1890-97 - Historiska kartor från Lantmäteriet

From nu är det berättelsen i två spår

Främre (Hitre) Maden

och Bortre Maden

Främre (Hitre) Maden

Vi börjar med Främre (Hitre) Maden. År 1824 är med Eric Svensson och Elin Nilsdotter/Hansdotter flyttar in på Maden (Främre eller Bortre).

Med detta paret blir det definitivt mer stabilitet än förut. Båda kommer att bo resten av sina liv på Maden. Han kommer från Forsa i Bollebygd och Tollered. Hon kommer från Ödenäs och Tollered. Elin står omväxlande som Elin Nilsdotter eller Elin Hansdotter i kyrkböckerna. De gifter sig 1822.

I varje fall från år 1840 bor familjen på Främre (Hitre) Maden.

Familjen:

  • Eric Svensson, 1796-02-07, Åbo,
  • Elin Nilsdotter/Hansdotter, 1799-07-28, Hustru,
  • Anna Britta, 1822-09-06, Dotter, Dör 1825 i feber
  • Kristina, 1825-02-09, Dotter, Dör 1829 i bröstvärk
  • Olaus, 1827-01-07, Son,
  • Andreas, 1830-02-04, Son,
  • Carl, 1833-01-18, Son,
  • Anna Britta, 1836-03-19, Dotter,
  • Gustava, 1839-07-28, Dotter,
  • Anna Lisa, 1842-09-03, Dotter, Dör 1843

Eric Svensson är Åbo och lever på Främre Maden till han dör 1854.

Bouppteckning 1855 efter Erik Svensson. Han efterlämnar hustrun Elin Nilsdotter och barnen Olaus, Anderas, Carl, Anna Britta och Gustava. 
Han efterlämnar: Silver: 2 bägare, Koppar: Brännvins apparat, kittel 2 st, kaffekittel, Mässing: ljusstake, Porslin och glas: 1/2 dussin tallrikar, 3 par kaffekoppar, dricksglas, mm
Kreatur: 1 par oxar, 3 kor, 1 kviga, 6 får, 6 hönor och en tupp och en häst ??
En liten skuld på sista raden

När Eric Svensson dör har sonen Olaus flyttat ut 1850 men resten av barnen bor kvar.

Det blir sonen Carl Ericson som tar över. Fortfarande lever moder Elin Nilsdotter/Hansdotter född 1799 och hon bor kvar till son död 1881. Då skulle hon fylla 82 år.

Familjen

  • Carl Ericsson, 1833-01-18, Åbo
  • Johanna Johansdotter, 1829-06-16, Hustru
  • Arvid, 1860-05-06, Son
  • Axel, 1863-09-30, Son, var den förste som döptes i Skallsjö nya kyrka 1863
  • Adolf, 1866-04-12, Son, kallad Adel
  • Karl Elis, 1868-12-15, Son, dör 1869
  • Emma Charlotta, 1856-03-16, Dotter
  • Anna Mathilda, 1858-03-03, Dotter, kallad Tilda

Det finns en gammal sägen om ett par Eva och Petter som bott i en jordkula på Biskullaberget. Därifrån ramlade någon ned och dog säger sägnen.

På 1870-talet byggs den lilla undantagsstugan/uthuset på andra sidan vägen.

Undantagsstugan/uthuset c:a 1910. Från vänster Johanna, Ida, Adolf, Tora och Torsten. – Foto Karin Antonsson

På 1880-talet flyttar barnen ut, Emma Charlotta gifter sig. Arvid gifter sig flyttar till Amerika men kommer tillbaka samma år. Han flyttar senare till Stålebo. Axel gifter sig och flyttar till Plikten. Carl Ericsson dör 1898.

Bouppteckning 1898 för Karl Eriksson i Maden. Efterlämnade hustru Johanna Eriksdotter, född Johansdotter. Barn: Arvid Karlsson, Stålbo Axel Karlsson, Plikten. Adolf, på stället, Emma Charlotta, gift med kusken Alftred Johansson, Hede. Anna Matilda, på stället.
Kontanter, väggur, Kreatur: Häst, 5 kor, 2 svin, 4 höns
Tillgångar 1,565 kr., Behållning: 1511 kr

8:e mars 1899 hölls det auktion efter Carl Eriksson

Elfsborgrs läns tidning - Karl Eriksson - 1899 - Svenska tidningar från KB

Det gamla huset på Främre Maden. Fr.v. dottern Matilda, en piga, modern Johanna Johansdotter och sonen Adolf – slutet av 1800-talet – Foto Karin Antonsson

Det är sonen Adolf som tar över. Han gifter sig 1903 med Ida Augustdotter som kom från Gamlestaden men var född i Hemsjö. Han kallades "Adel" eller "Maa-Adel" och hon för "Maa-Ida".

Familjen:

  • Adolf Carlsson, 1866-04-12, Brukare, "Adel", Gifta 1903
  • Ida Charlotta Augustsdotter, 1875-12-27, Hustru, "Maa-Ida", Dör 1940
  • Tora Margareta Charlotta, 1904-01-19, Dotter,
  • Torsten Sackeus Karlsson, 1906-01-07, Son,
  • Karl Erik Adolf, 1909-06-30, Son,

Moder Johanna, sonen Adolf och hustru Ida – Foto Karin Antonsson

I uthuset (lillstugan) i Främre Maden bodde Adels syster Matilda "Tilda" som var ogift hela sitt liv. Hon flyttat in i lillstugan tillsamman med modern Johanna när Adel övertog gården. Ida "Maa-Ida" dör 1940. Tilda var strykerska, dvs. hon stärkte ock strök skjortor och kragar och gick också bort och sydde bl.a. till fru Brobäck i Nääs folkskola. Hon var även strykerska i Göteborg. Hon var medlem i Babtist-kyrkan.

Maden c:a 1915. Stående Karl-Erik, Torsten, Idas bror Albert och Tora. Sittande Ida och skollärare Lindholm med barn i knät och ett bakom. – Foto Karin Antonsson.

Bouppteckning 1912 efter Johanna Carlsson född Johansdotter. Hus på ofri grund 25 kr

Järnspis 8 kr, Sparbanksbok 559 kr, Summa 579 kr

Det nya huset – 1918-19. På bilden barnen Tora, Karl-Erik, Torsten, mor Ida och far Adolf. Kanske är bilden tagen när Tora konfirmerades. – Foto Karin Antonsson

Huset byggdes 1918 (på bilden är det inte riktigt färdigmålat) och ersatte ett större hus som låg vinkelrätt mot vägen och vid uthuset.

På 1930-talet tar yngste sonen Karl-Erik och blir ny brukare.

  • Karl-Erik Adolf Karlsson, 1909-06-30, Son, Arrendator, dör 1990
  • Maria "Maja" Viola Karlsson, 1913-01-10, Hustru, Flyttar in 1938 från Stora Kopparberg
  • Karl Olof (Olle) Adolfsson, Son
  • Karin Charlotta Adolfsson, Dotter

Karl-Erik och Adolf. Kanske hette hästen Docka. C:a 1930 – Foto Karin Antonsson. Bilden är något retuscherad i nedre vänstra hörnet.

Karl-Erik och Maja Karlsson, Maden (Främre)

Karin Björnerås berättar. Från "Samling vid röda längan kl 7" - Specialarbete om Nääs av Karin Björnerås.

Karl-Erik är född 1909 och har liksom sin far och farfar bott i Maden i hela sitt liv . Karl-Erik gick sex år i folkskolan, i Brattaskolan (byggnaden är numera Skallsjö Nääs hemslöjdsförenings lokal), och redan i skolåldern fick han börja hjälpa till med jordbruket hemma. Karl-Eriks far hade ont i ett ben och hade därför svårt att styra plogen så det Karl-Eriks första uppgift att hjälpa sin pappa med detta.

När Karl-Erik var 16 år gjorde han sitt första dagsverke vid Nääs. Det var uppställning vid Röda längan klockan sju. Förvaltare Rydley och rättaren kom och fördelade arbetsuppgifterna. Det var ombytliga sysslor som kunde bestå av att slipa yxor, sköta hästar och övriga djur i ladugården samt att tröska. Arbetet i ladugården tyckte Karl-Erik om för där var det varmt och skönt. Att tröska var dammigt och besvärligt och Karl-Erik såg helst att han slapp den uppgiften.

Två dagsverken i veckan skulle utföras av någon från Maden. 1937 slutade Karl-Erik att göra dagsverken utan betalade i stället för arrendet, som var 365 kr/år. I arrendet ingick att få hämta ved i skogen. Hemkörningen fick de ombesörja själva. Stiftelsen såg helst att torparna gjorde dagsverken framför att betala för arrendet.

Karl-Erik med häst och harv – 1930-talet ?? - Foto Karin Antonsson

Karl-Erik och Maja har drivit jordbruket nästan som ett självhushåll. De hade uppemot sex kor, häst hade de alltid, höns och ibland en eller två grisar.

Någon enstaka gång sålde de havre till Hillerfors grynkvarn, och på somrarna sålde de jordgubbar och hallon.

Det var bråda tider under bärsäsongen, som varade över juli och augusti. Som mest plockade de 225 liter per dag, men det vanligaste var 175-200 liter. När bären var plockade skulle de transporteras till Floda station med cykel eller med häst och vagn. Sedan åkte Karl-Erik med tåget in till Göteborg och vid centralstationen tog han taxi till något av försäljningstorgen, där bären såldes i parti. Taxichaufförerna var inte förtjusta i dessa körningarna. En del dagar hann han med att åka två vändor till stan.

På senare år dök det upp bärförsäljare från Skåne, och konkurrensen blev svår eftersom bären mognade tidigare söderöver. Ett lättvindigare sätt att tjäna pengar var att plocka liljekonvalj och sälja på torgen. Om det var god tillgång kunde de plocka 20 buntar/timme, och för dessa fick de fyra kronor. Priset på bären varierade mycket.

Karl-Eriks föräldrar hade också bär- och konvaljeförsäljning som extraförtjänst. En gång plockade fadern linnéor som han tog med till stan för att försöka sälja, men det gick inget vidare. -"De står sig inte"! röt stadens damer åt honom. Han blev missmodig och på väg hem, när han var nästan framme slängde han alla blommorna i Pliktån.

Som de flesta som bodde runt Nääs så hyrde även Karl-Erik och Maja ut sängplatser till seminariets elever. De hade upp till tio inneboende samtidigt. Eleverna bodde där i sex veckor, och för detta betalade de 25 kr per person. De skulle hållas med sängkläder, och på söndagarna serverade Maja kaffe åt dem. Övriga mål åt de på seminariet. Karl-Erik med familj flyttade ut i en lillstuga under tiden de hade dessa nattgäster.

Maden på 1950-talet ?? – Foto Karin Antonsson

Maja arbetade en sommar på Nääs och serverade, men har annars arbetat i hemmet. Hon hade fullt upp med vardagssysslor som att kärna smör, baka bröd, se efter barnen och på sommaren skulle alla bären plockas.

Stor hjälp och glädje har Karl-Erik och Maja haft av sina hästar. En häst, som de hade, blev 22 år gammal. Den var stark och rejäl men lite nyckfull. Inte mindre än 24 gånger välte den vagnen med fullt lass.

Karin Björnerås

Karl-Erik med hästräfsa, runt 1975 – Foto Karin Antonsson.

Arrendet var på på 800 :- / år. I detta ingick att markerna skulle hållas öppna , och huset skulle även skötas om på insidan. Men man fick ta ved i skogen.

Samtidigt med Karl-Erik och Maja bor dottern Karin på Främre Maden med sin man Dennis och sonen Dag.

Familjen

  • Dennis Roland Eliasson,
  • Karin Charlotta Eliasson, Dotter till Karl-Erik och Maja
  • Dag Roland Eliasson, Son

Främre Maden runt 1975 – Foto Karin Antonsson.


När Karl-Erik dör 1990 visade det sig att då skulle arrendet säjas upp direkt. Nääs kommer och meddelar detta nästan direkt. Det blir en stor chock för alla. Vad skulle man nu göra?

Så i detta läget flyttar alla ut.

Främre (Hitre) Maden - 1987 – Foto Karin Antonsson

Efter Karl-Eriks familj

Efter att arrendet sagts upp 1990 köper Anneli Stakeberg och Robert Åkesson Främre Maden tillsammans med Jan Josefsson. Nu friköps huset och delas i två fastigheter.

Nu för tiden (2026)

Klara och Ivan Emil Telsgård bor på Madenvägen 30 i Floda. Deras bostad är ett kedjehus på 73 kvm. Där har hon bott i 14 år och 270 dagar sedan hon flyttade in den 12 oktober 2011

Jan Josefsson är 63 år och bosatt på Madenvägen 28 i Floda. Han bor i ett kedjehus på 102 kvm

Bortre Maden

Simon Pettersson och Annika Pettersdotter

Oavsett hur nu delningen mellan Bortre och Främre Maden gick till så flyttar Simon Pettersson och Annika Pettersdotter flyttar in från Stålebo 1840 och då till Bortre Maden.

Familjen

  • Simon Pettersson, 1788-03-21, Åbo
  • Annika Pettersdotter, 1791, Hustru
  • Petter, 1818-09-01, Son, Till Åstebo 1842
  • Johannes, 1821-01-07, Son, Till Kvikulla
  • Carl, 1823-02-01, Son, Till Nääs fabriker
  • Maria, 1825-02-23, Dotter, Till Norra Kullen, tillbaka från Nääs fabriker och till Åstebo 1846
  • Anna Christina, 1827-03-27, Dotter, Gifter sig och Till Drängsered 1849, men tillbaka
  • Jonas, 1829-07-16, Son, till Nääs 1855
  • Olena, 1833-09-27, Dotter, till Nääs fabriker

På 1840 och 50-talen flyttar barnen ut. Hustrun Annika Petersdotter dör 1855 och änklingen Simon Pettersson dör 1863.

Bouppteckning 1856 efter Annika Pettersdotter i Maden. Koppar: 2 kittlar, kammått, kastrull, kaffekittel 2 st, fotpanna, Mycket glas och porslin. 
Kreatur: 1 par oxar, 2 kor, 5 får med lamm, 2 svin 
Behållning: 254 riksdaler banco

Niclas Pehrsson och dottern Anna Christina

In flyttar nu Niclas Pehrsson som var åbo på Drängsered Sörgården. Niclas Pehrsson och Anna Christina Simonsdotter gifter sig 1849 och de får flera barn där men bara dottern Carolina växer upp. År 1855 flyttar familjen till Maden.

Familjen som den ser ut på Maden:

  • Niklas Persson, 1822-11-03, Ny åbo
  • Anna Kristina Simonsdotter, 1827-03-22 eller 1827-03-27, Hustru, Dotter till Simon Pettersson
  • Anders Peter, 1856-03-17, Son, "Vrån-Anders"
  • Johan Alfred, 1859-12-05, Son, "Stena-Johan"
  • Patrik, 1862-12-03, Son, Patrik på Lyckhem
  • Karolina, 1853-06-04, Dotter,
  • Emma Charlotta, 1865-05-09, Dotter
  • Ida Matilda, 1868-06-21, Dotter

På 1870 och 1880-talen flyttar nu barnen ut. Karolina flyttar till Göteborg 1877. Anders Peter gifter sig och flyttar ut 1887. Johan Alfred flyttar ut 1880 men tillbaka samma år. Patrik flyttar till Haga 1883 men kommer tillbaka. På 1890-talet flyttar alla ut och de flest hamnar på Lensjöås.

Albin Andersson och Frida From

Denna familj med Albin och Frida kommer att bli mycket kända på många olika sätt och inte bara i Skallsjö. De kommer att bli kända även i Lerum men även i USA och Kongo. Året är 1892 som de flyttar in från Björnås. Det är under deras tid ett nytt hus byggs 1907 och en ny ladugård 1910.

Familjen:

Carl Albin Andersson, 1863-02-20, Brukare

Frida Olivia From, 1869-12-28, Hustru

Anders Georg Albinsson, 1893-05-25, Son

Gustaf Walfrid, 1895-12-07, Son

Valborg Natalia, 1898-04-22, Dotter, kallad Bojan

Sven Gillis, 1901-11-14, Son

Knut Folke, 1904-06-13, Son

Sten Arnold, 1913-12-22, Son, Flyttar ut 1927

Gustaf Larsson From, 1831-07-28, Svärfar, Dör 1905

Charlotta Andersdotter, 1832-10-25, Svärmor,

Åsa Broman (och Trulsås Släktförening) berättar. "200 år av min historia" ett specialarbete 1993 av Åsa Broman.

Albin föddes i Lilla Björnås/Floget. Som ogift hemmansson hjälpte han sin far på byggen, arbetade i skogen, var mjölnaredräng på Ölslanda kvarn vid Stenkullen och strax innan han gifte sig med Frida jobbade han som trädgårdsmästare i rika göteborgares villaträdgårdar i Floda samhälle. Han bodde då i Fjällstugan, ganska nära Floda station. Under åren 1882-83 var Albin dräng hos sin äldre bror Oskar på Ryggebol skattegård. Kanske var det då han första gången såg Frida?

Frida (Elfrida) var dotter till Gustaf Larsson Frohm och Charlotta Andersdotter Lind. Gustaf var rättare på Gubbagården i Ryggebol by.

När Frida och Albin hade gift sig den 15/7 1892 arrenderade de Bortre Maden under Nääs. Charlotta och Gustaf flyttade med dottern; lämnade allt vad de hade till henne och svärsonen, mot att de fick bo hos dem till sin död.

Eftersom Albin ofta arbetade på byggen, blev det i praktiken Gustaf som skötte jordbruket. Maden hade dagsverksskyldighet på Nääs, men Albin betalade hellre med pengar. Då dagsverkena räknats om till arrende, blev det 152 kronor per år. 1910 fick dock Nääs en ny förvaltare, som senare krävde dagsverken. Då gjorde Folke dagsverkena. Även Valfrid arbetade på Nääs, men det fick han betalt för, så det räknades inte som dagsverken.

Uppfinningsförmågan var det inget fel på

Då Albin och Frida först kom till Maden hade de det nog ganska fattigt, så de bestämde sig för att göra något åt det. Eftersom det var moss- och sumpmarker fick de arbeta hårt för att skaffa åkrar och betesmarker, men det gick... Efter att ha sprängt bort ett mindre berg och dikat ur mossmarkerna, röjt och bränt, hade de utökat markerna till mer än det dubbla! Efter några år fick de så mycket gröda att de byggde till en lada för att få plats med allt. Detta var omkring 1897 och Albin och Frida hade nu två barn.

Utanför gamla Bortre Maden. Från vänster Gustaf Larsson From, fostersonen Gustaf Wahlberg, Charlotta Andersdotter, Georg, Valfrid, Frida From och

Albin Andersson, år 1897 – Bild Karin Antonsson

Trots att skördarna var goda, hade familjen inga inkomster, så de fick "skära tunna skivor av fläsket", som Frida brukade säga. Kanske var det då som någon gav Albin idén att börja med hemslakt - "jo, för det skulle man tjäna på" - och så blev det. Varje onsdag for Albin till marknaden i Alingsås, där han köpte kärran full med kalvar. På torsdagen slaktades kalvarna i Maden under mycket primitiva förhållanden. Ingen Hälsovårdsnämnd fanns det, och inga särskilda anordningar - kalvarna klubbades ihjäl med slägga. Fredag natt körde Albin med häst och vagn in till Göteborg, för att på lördag morgon stå på torget och sälja sitt kött. När järnvägen öppnades byttes hästen mot tåget. När obligatorisk köttbesiktning infördes i Göteborg, förbjöds torghandeln. Då hyrde Albin in sig i en butik i Bazaren, som låg ungefär där Saluhallarna nu ligger. Eftersom man inte hade några kylanordningar, tog Albin med sig det kött som inte sålts hem till Maden, där Frida saltade ner det i stora kar. Sonen Valfrid har berättat att "slakteriet" nog lönade sig, men att det bästa var att familjen alltid hade tillgång till kött. Enligt Valfrid hade Albin slutat med hemslakten före 1912.

Byggmästare, så där vid sidan om

Under hela "slakteritiden" jobbade Albin vid sidan om på olika byggen. Han lade grunder, snickrade, murade, ja - i stort sett allt. Hans kunskaper kom väl till pass när man efter Gustafs död 1905 beslöt att riva Maden och bygga nytt. Den gamla Maden hade ingen riktig grund, bjälkarna var lagda direkt på marken och på bjälkarna spikades trägolvet, så där var nog kallt och dragigt. Väggarna var timrade och tätade med mossa. Invändigt var huset putsat med lera. För att bygga om sitt torp, var Albin och Frida tvungna att be inspektorn på Nääs om lov. Han gav dem tillstånd att bygga om de byggde allt själva, vilket de gjorde. Därtill fick de 1000 kronor och tillstånd att ta virke ur skogen. Det nya Maden sattes upp på i stort sett samma ställe som det gamla.

Valfrid berättar om det gamla Maden att där fanns ett kök med "en förskräckligt stor spis" och en liten sidokammare, där Gustaf, Charlotta och alltid något av de mindre barnen sov. De andra höll till i köket. I köket fanns också en järnspis, som Albin hade satt in så fort de kom till Maden. Innan dess fanns där bara en öppen spis med bakugn, och över huvud taget var det då mycket ovanligt med järnspis i ett vanligt torparkök.

Det nya Maden gjordes lite större, i bottenvåningen fanns tre rum, varav ett var finrum, och köket. På vinden fanns ett sommarrum, där familjen bodde då de hyrde ut bottenvåningen till "kursare" på Nääs. Kursare kallades de som gick någon sommarkurs på Nääs slöjdseminarium, som inte låg långt från Maden. Familjen fortsatte att hyra ut rum åt kursare, även sedan de flyttat till Åstebo. Albin och Fridas yngste son Arnold minns att kursarna då betalade mindre än 40 kronor per sommar!

Kvinnosysslor

Förr var det ofta kvinnorna som skötte "kossera", men Frida var ett av undantagen. Hon hade reumatisk värk i händerna, antagligen därför att hon sköljt mycket tvätt i kallt vatten, så hon jobbade aldrig i ladugården. Istället var det enda dottern Valborg, kallad Bojan, som varje morgon var uppe tidigt för att mjölka korna. Från omkring 1920-talet hade man också en eller två pigor hos sig, Olga och Lilly. När sönerna George, Gillis och Folke åkt till Amerika, Bojan studerade och Valfrid gift sig, så att bara Arnold var kvar hemma, bodde Olga och Lilly i det som varit Folkes kammare. Innan det hade de bott i köket.

Humorn flödade

Även om familjen aldrig levde i något större överflöd, hade de i Maden det ofta bättre materiellt ställt än många andra i socknen. Som ett exempel på detta hade de två åkvagnar; en fyrhjulig s.k. jaktvagn och en tvåhjuling. De användes mest då man åkte för att lyssna på någon predikant hos grannarna eller till missionshuset.

Sparsamhet var en dygd och Arnold minns att Frida hade väldigt svårt för att slänga bort saker och ting. Därför drack de t.ex. oftast kaffe ur kantstötta koppar. Utan att Frida visste om det hade Albin en dag gått och köpt nya koppar att överraska henne med. När de så skulle dricka kaffe dukade Bojan och Arnold, som visste om de nya kopparna, med de mest kantstötta koppar de kunde hitta. Helt plötsligt sa Albin: "Va e de här för gamla koppar !?" och slängde sin kopp så att flisorna rök! "Ja, de säger ja också!" sade Arnold och kastade också han sin kopp! Bojan var inte sämre hon, utan slängde med stor inlevelse sin kopp, hon med! Frida blev ju chockad, men fann sig förhoppningsvis när Albin tog fram sin överraskning ...

Arnold minns att han en gång fick en sked av nysilver i julklapp av sina föräldrar. Han minns den just för att det på paketet fanns en vers som slutade " ... men den har Arnold i ändan." Hur versen började minns han inte, men slutet fastnade, som sagt. Hans namn var ingraverat i skedskaftet. Mostrarna i Borås skickade också alltid något till jul. Brodern Gillis arbetade att tag på Gumperts bokhandel i Göteborg, och när han kom hem på lördagarna tog han ofta med sig något till lillebror Arnold. En gång när Arnold hade köpt en present, undrade de andra varifrån han hade fått pengarna. "Jag har sparat på kollektpengar a hele hösten!", svarade han.

Albin och Fridas barn

George, Valfrid, Valborg, Gillis, Folke och Arnold utanför Bortre Maden. Troligen 1923 när George är hemma ifrån USA. – Foto Karin Antonsson

Gillis och Folke, Albins och Fridas andra söner, åkte båda till Amerika 1923; Gillis i

januari och Folke i oktober. De första åren var slitsamma, men de hade inga pengar att

resa tillbaka för. De gifte sig med svenskor och fick var sitt barn. Båda flyttade till den lilla

staden Modesto i Californien, där de hade företaget "Campbell's Soups", som de sålde

efter ett tag. De startade "Flodén Brothers, Poultry & eggs", som "sålde foder till kalkoner,

som de sedan köpte och slaktade och sålde". Gillis dog 1959 och Folke 1997.

Arnold föddes i Bortre Maden, yngst av sex syskon. Frida var då 44 och Albin 50 år.

Arnold gick s.k. fortsättningsskola med inriktning på textil, med anledning av Nääs

Fabrikers textilindustri, som då dominerade Tollereds samhälle.

Flyttar till Åstebo 1925

George, den äldste sonen, for någon gång omkring 1914 med Empress of Ireland till Canada, där han arbetade som missionär och pastor. Han har skrivit många väckelsesånger, varav några kommit att bli mycket kända, bl.a. "Gyllne Morgon" och "Noahs Ark".

Han kom senare till USA där han via Minnesota hamnade i California, där han blev doktor i kiropraktik och naturopathy. Tillsammans med några kolleger startade han i Los Angeles ett hälso- och utbildningsinstitut, Sierra States University. Där fanns utbildning inom både kiropraktik, naturopathy, sjukgymnastik, massage, psykologi och kost/diet.

George reste inom och utom landet som en uppskattad föreläsare. Han var också en flitig skribent för diverse tidningar och tidskrifter i USA, ofta signerade "Rex".

Han gifte sig tre gånger och fick fem döttrar och en son. Redan i Sverige bytte George namn från Andersson till Flodén. Han dog i USA 1975.

Valfrid tog även han sig namnet Flodén. Han gifte sig med Svea Ljungkvist och de fick fyra barn, tre pojkar och en flicka. Valfrid och Svea bodde i Lerum, där Valfrid var byggmästare. Valfrid dog 1988.

Bojan (Valborg), Albin och Fridas enda dotter, var mycket begåvad, men utbildning ansågs bortkastad på en bondflicka. Hon behövdes till hjälp i hemmet och ladugården. Tack vare sina mostrar fick hon i tjugoårsåldern möjlighet att studera, först till småskollärarinna och sedan folkskollärarinna. Hon fick tjänst i Kuddby, och stannade i nitton år.

Hon var intresserad av allt, särskilt av barn med speciella svårigheter. Som talpedagog arbetade hon extra på Bräcke Östergård; en skola för CP-barn. Senare fick hon uppdraget att starta Göteborgs första klasser för synskadade elever (tidigare var det aldrig tal om integrering). Hon var aktiv i Betlehemskyrkan och satt under många år som nämndeman i Göteborgs tingsrätt. Bojan dog 1984 i Floda.

________________________________________

1925 flyttade familjen till Åstebo.

Ny arrendator Knut Axelsson och Valborg Sofia född Svennsson

Från 1925 arrenderades gården av Knut Axelsson, son till Axel Karlsson från Plikten. Axel Karlsson var född på det andra stället i Maden.

Familjen

  • Johan Knut Axelsson, 1893-07-20, Arrendator,
  • Valborg Sofia Axelsson f. Svennsson, 1902-04-18, Hustru,
  • Lars Erik Axelsson, Son, Flyttat ut 1959
  • Ingvor Sofia Axelsson, Dotter, Kontorist

På gården fanns 1 häst, 5 kor, 2 svin och 25 höns. Knut Axelsson var slaktare för ortsbefolkningen när grisarna skulle slaktas. Kanske är det år 1962 man lägger ned jordbruket, i varje fall hölls en auktion det året.

LÖSÖREAUKTION

Onsdag den 14 mars 1962 kl. 13 låter arrendator Knut Axelsson

MADEN (Nääs)

5 km. från Floda stn försälja sin yttre lösegendom 3 st. kor varav 2 nykalvade och en kalvar i denna månad. En vagn med gummihjul lämplig för traktor, en häst slåttermaskin Déring, helränsande tröskverk 2 fots, släp och hästräfsa, hackelsemaskin, ringvält, 2 harvar, stängseltråd och hässjelinor, skogskälkar, timmerlänkar och saxar, hyvelbänk, separator och kärna. Slipsten för motor.

För annans räkning försäljes ett bord, en sittsoffa, en armatur, en barnhage.

Floda den 3 mars 1962.

GUSTAF RYDLEY

Tel. 303 46

Karl Ingvar Lennart Nilsson med familj

Karl Ingvar Lennart Nilsson med familj bor på Maden åren från 1969 men flytta ut till Hästhagen 1972. Han var skogshuggare och arbetade för Skogssällskapet.

  • Karl Ingvar Lennart Nilsson
  • Birgit Linnéa Nilsson
  • Susanne Agneta Nilsson
  • Marianne Birgit Åsa Nilsson

Matti Korpimäki

1975 – 1998 ????

Matti Korpimäki

Anneli Marjatta Korpimäki

Anne Birgitta Korpimäki

Mikael Matti Korpimäki

Jaana Kristiina Korpimäki

Bortre Maden – 19xx – Foto Karin Antonsson

Thomas Svensson

Leif Thomas Svensson

Susanna Engberg

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson, Gunnar Johansson (Kjell Johansson) och Lars-Erik Karlsson.

Källor: RAÄ, Kyrkböcker, mantalslängder, jordeböcker, Vättle härads domböcker, mm, Skallsjöboken (Evald Widéll), "Nääs i äldre tider" av Hans Thorbjörnsson, Lars-Erik Karlsson, Bengt Olsson, Ortnamnen i Älvsborgs län, Vätte härad, och Arnold Björnerås / Bengt Flodén / Thomas Svensson, Ortnamnsregistret, Karin Björnerås,Åsa Broman, Svenska gods och gårdar 29 Älvsborg Norra – 1941, Karin Antonsson

Bilder: Mats Ericson och Häradskartan ur Lantmäteriets historiska kartarkiv, Svenska tidningar från KB, Karin Antonsson