Hyltorna

Början

För länge sedan var Hyltorna på 1700-talet en vidstäckt men kuperad äng och kalvhage tillhörande Floda säteri. Men det fanns inget torp eller annan bebyggelse här. I öster gränsade området då som nu mot Nääs. Fortfarande på 1920-talet fanns här inga hus eller sommarstugor.

År 1924 bestämmer sig dåvarande ägaren till Floda att stycka av tomter från det stora Floda godset.

På generalstabskartan uppmätt 1928-29 ser man att det har börjat komma upp några hus på Strandvägen och vad det verkar som Nääsgränsvägen.

Hyltorna - Generalstabskartan - 1935 (uppmätt 1928-29) – Lantmäteriets historiska kartarkiv

Hyltorna 1934-1984

En sammanfattning gjort ifrån skriften "Hyltornas Villägarförening 50 år historik 1934-1984".

När föreningen grundades bestod Hyltorna främst av sommarstugor och endast ett fåtal permanentbostäder. I augusti 1933 samlades några fastighetsägare för att diskutera gemensamma frågor som vägar, belysning, badplats, camping och bevakning. Året därpå, 1934, bildades Strandvägens villaförening för att bättre kunna tillvarata de boendes rättigheter. Medlemsavgiften var under de första åren tre kronor per år. En av föreningens första konkreta åtgärder var att ordna vinterbevakning av sommarhusen mot bland annat inbrott. Medlemsantalet ökade från 28 personer år 1937 till 40 personer år 1940.

Föreningen köpte tidigt in gemensam utrustning, såsom en flaggstångsresare, en trädgårdsspruta och en stubbbrytare. Den samordnade också inköp av fruktträd, bärbuskar, rosor och koks för att ge medlemmarna bättre priser. När en byggnadsplan för Floda togs fram arbetade föreningen för att Strandvägen längs Sävelången skulle tas med i planen.

Föreningens uppvaktning av länsstyrelsen lyckades, och vägen blev en allmän gångväg genom parken vid Floda säteri.

Under andra världskriget engagerade sig villaföreningen även för bättre tågförbindelser mellan Floda och Göteborg. År 1948 drev föreningen frågan om gatubelysning i Hyltorna, där sådan tidigare saknats. De boende samlade själva in omkring 4 000 kronor till de första lamporna, medan kommunen tog ansvar för driften. Tyvärr blev belysningen både svagare och glesare än många hade hoppats, och vissa äldre föredrog fortfarande sina stallyktor.

Affären som den ser ut 2026 – Foto Mats Ericson

På föreningens initiativ öppnades 1952 en livsmedelsaffär i området, men den stängdes efter ungefär tio år på grund av otillräcklig lönsamhet. Detta var kanske tom bara en sommaraffär. För sommargäster utan egen telefon ordnade föreningen en telefonkiosk belägen vid affären. Men med tiden minskade behovet och avtalet sades upp 1971.

Ljuvliga minnen från en skön sommar, då man även kunde få "ro" – Foto "Hyltornas Villägarförening 50 år

Föreningen lade därefter ner ett omfattande ideellt arbete på att anlägga och förbättra badplatsen vid Strandvägen. Efter att isen förstört två tidigare bryggor byggdes en hållbarare brygga med cementringar. Denna brygga stod klar 1955. Badplatsen utvecklades med hjälp av en trädgårdsarkitekt och utrustades även med en billig toalett från Göteborgs hamnstyrelse.

Foto "Hyltornas Villägarförening 50 år

På 1960-talet kom frågan om lekplatser upp eftersom det inte fanns några i området. Plats för detta uppläts på Dovhjortstjärnet, kallad mygghålan. Där röjdes området upp och man fick en ganska stor plats. Där byggdes en dansbana och där hade man festligheter på tex på midsommarhelgerna.

Vägarna i området var länge enkla grusvägar som de boende själva fick reparera genom gemensamma arbetsinsatser. När man gjorde vägarna så grävde man endast ett dike på var sida och det som man grävt upp ur diket lades på själva vägen och ovanpå detta lades grus. Det blev alltså inte så välbyggda vägar och det medförde att när den tyngre trafiken körde på vägarna så bildades höga kanter utmed sidorna och mittendelen av vägen trycktes ner. För att åtgärda detta ställde alla upp under en höstlördag varje år för att med spade och skyfflar rätta till vägen igen och fylla på nytt grus. Sista gången detta gjordes var 1952 för år 1953 bildades en vägsamfällighet, som senare slogs samman med andra och blev Vägföreningen.

Renhållningen sköttes privat fram till omkring 1970, då kommunen tog över sophämtningen.

Avsaknaden av vatten och avlopp orsakade länge dålig lukt, föroreningar och råttproblem, trots att föreningen begärde en lösning redan 1952. Först under 1970-talet fick Hyltorna ett ordentligt avloppssystem, vilket snabbt förbättrade vattenkvaliteten i Sävelången.

I slutet av 1960-talet ledde föreningen ett framgångsrikt motstånd mot en planerad stor båthamn och parkeringsplats som skulle ha krävt rivning av fem bostadshus. Föreningen uppmärksammade också säkerheten vid badplatsen, vilket 1983 ledde till förbud mot genomfartstrafik under sommaren och nya vändplatser.

Genom åren arrangerades även resor, kräftskivor, julfester och jubileumsfiranden som stärkte gemenskapen mellan de boende.

Hyltorna några år före och efter 1984

Området har inte förändrats så mycket, men det har tillkommit radhus på Dovhjortsvägen och Violens förskola i sluter av 1970-talet. Mårdvägen tillkom 10 år senare.

Är det någon som vet detta bättre så meddela oss/kommentera detta gärna.

Hyltornas Villaägareförening överlät efter bristande intresse verksamheten till båtägarna vid föreningsbryggan utmed Strandvägen. Villkoren var att dom bildade en bryggförening under namnet Hyltornas Bryggförening. Oklart om föreningen fortfarande existerar.

Vissa tomter har styckats av och nya hus har byggts men ändå är området i mångt och mycket som det såg ut 1984 när Hyltornas Villägarförening firade 50 års jubileum.

Källor och efterforskning

Efterforskning: Mats Ericson

Källor: Berndt Lansenfeldt , Lantmäteriets historiska kartarkiv, "Hyltornas Villägarförening 50 år historik 1934-1984".